Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ASIEN. 77
I egentliga Indien, d. v. s. i främre Indien, hafva vi närmast i rundt tal två
millioner af en helt mörk, afgjordt långskallig och nästan krushårig ras, till hvilken
främst de olika /co/Ti-stammarne höra, hvilka äfven kännetecknas af en synnerligt låg
och ofullkomlig materiell kultur. Helt mörka äro där äfven de till omkring 30-35
millioner uppgående drawidiska folken med tamili-, teluku- m. fi. förvänta språk.
Öfver 200 millioner andra indiska folk plägar man, emedan de tala ariska språk,
nu för tiden ofta beteckna såsom arier; men enligt hvad ofvanför är sagdt om
förhållandet mellan språk och ras, är det väl öfverflödigt att här i detalj upprepa,
att det här är fråga endast om sådana folk, som tillhöra en sedan lång tid bofast
och synbarligen till de drawidiska stammarne hörande befolkning, hvilken vid någon
för oss numera ej bestämbar tidpunkt antagit ariskt språk. Historiskt konstateradt
är ett sådant inflytande på Indien genom ariskt språk talande folk först från och med det
sjätte århundradet före Kristus. Efter denna tid se vi närmast af de achaemenidiska
härskarnes storartade minnesinskrifter, huru persiskt inflytande småningom inträngde
i Indien. Bekant är vidare det stora A exandertåget, som förde macedoniska och
grekiska härskaror ända bort till stränderna af Indus, och likaledes är oss berättadt
om en stor invandring af äkta perser till Indien i sjunde århundradet efter Kristus.
Det var efter slaget vid Nachauband år 640 efter Kristus, i hvilket slag det gamla
perserriket slutgiltigt nedslogs af islam, som stora massor af anhängare till Zoroasters
gamla religion lemnade det muhammedaniserade hemlandet för att bosätta sig i Indien.
De nuvarande parserna äro afkomlingar af dessa utvandrare. De hafva anatomiskt
de nuvarande persernas typ, men äro ännu alltjämt envisa anhängare af den
gammalpersiska eldreligionen, men denna omständighet hindrar dem ej att vara mycket
skickliga affärsmän och att hopsamla nästan omätliga kapital, så att perserna i dag
höra till de rikaste icke blott i Indien utan rent af i hela världen.
Vidare hafva vi att omnämna de 40 millionerna muhammedaner på indisk mark,
hvilka af okunnighet så ofta räknas till turkarne. Naturligtvis finnas bland dessa
bekännare af islam faktiskt här och hvar en och annan individ, som kan mer eller
mindre rent och oförfalskadt leda sin ätt tillbaka till någon stamfader i den här,
som under Djingis-kän eröfrade Indien, men sådana personer äro väl utomordentligt
sällsynta och komma aritmetiskt sedt icke i betraktande bland de 40 millionerna.
Beträffande dessa är det, alldeles som med de nu ariska språk talande brahmanska
hinduerna, fråga om afkomlingar efter den urbefolkning, som till större delen
bibehållit äfven sina gamla eller ariska språk, men af de turkiska eröfrarne fått sig
islam påtvingad, så att i närvarande stund konungen af England har betydligt flere
muhammedanska undersåtar än själfva sultanen.
Betydligt mycket viktigare än islam är särskildt för Östasien den sannolikt på
indisk mark uppkomna buddismen, som från en ringa början utvecklat sig sedan
det femte århundradet f. Kr. Såsom grunddragen i Buddas lära kunna sedlig renhet
och verklig kärlek till nästan betecknas: »om en människa i sin dårskap gör mig orätt,
vill jag vedergälla honom med min kärleks skatt. Ju mer ondt det kommer från honom
desto mera godt skall utgå af mig.» Af jordens nu lefvande till i rundt tal 1,500
millioner uppgående människor tillhöra omkring 500 millioner, alltså ungefär en
tredjedel, denna lära, medan en annan tredjedel kommer på den kristna (och omkr.
8 millioner judar), och således en tredjedel kommer på islam och de olika primitiva
religionerna.
Främre Asiens etnografi har länge ansetts såsom ett särdeles inveckladt problem,
och en bland de främsta kännarne af Orienten, G. Rosen, har till och med en gång
förklarat, att till de numera efter allt utseende olösliga problemen hör äfven
utredningen af de etnografiska förhållandena i Mindre Asien. I själfva verket äro i denna
del af Asien folk och raser blandade om hvarandra på ett sätt som kanske
ingenstädes eljes på jorden. Särskildt i de stora städerna härskar en nästan ängslande
språkförbistring. Så skulle t. ex. någon, som om också blott en kort stund uppehölle
sig i Konstantinopel på den stora bron, som från Pera och Galata för till
Sultan-Validé-moskeen i Stambul, lätt kunna höra minst två dussin språk klinga i sina öron.
Osmanli-turkiska med dess många persiska och arabiska ord är det allmänna
umgängesspråket; däremot talar folket från landet och från Asien en mycket renare turkisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
