Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asien. - Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i midten af det andra årtusendet f. Kr. hade en alltigenom homogen, extremt
kortskallig och synnerligen brednäst befolkning. Armenierna, liksom också de olika
sekteristerna, äro ännu i dag nästan oblandade bärare af denna gamla typ. Ungefär
1,500 år före Kr. började semitiska invasioner, för hvilka Abraham är heros eponymos.
Till Mesopotamien hafva semiter kommit långt tidigare, men äfven där funno de
före sig ett icke semitiskt folk, nämligen sumererna. Eljes har man att antaga
blott en ytterligare invandring af nordeuropeiska stammar, hvilka sannolikt kommit
dragande utmed Donau och låta spåra sig långt in i Syrien och Palestina. Från dessa
härstamma de 5 å 10 millioner blonda, som vi ännu anträffa mångenstädes i främre
Asien. När dessa vandringar börjat är obekant; sannolikt fortgingo de under många
århundraden, möjligtvis äro de af en mycket hög ålder. I hvarje fall äro ariska
gudanamn i norra delen af Mindre Asien inskriftligt konstaterade redan för det 14:de
århundradet f. Kr. Mithra, Varuna, Indra och Nasatya, hvilka vi återfinna i Indien
ett årtusende senare, visa sig redan i 14:e århundradet i af H. Winckler i Bogasköi
upptäckta urkunder såsom beskyddare af fördragen mellan Chatti och Mitanni. Åtta
hundra år senare benämner sig Darius »en arier af arisk stam», och ännu mycket
senare gör sig ariskt inflytande gällande äfven i inre Asien. För det stora rassystemet
kommer i främre delen af Asien blott det hettitiska eller armeniska elementet
i betraktande. Semitiska och nordiska invandrare hafva redan tidigt på detta håll
haft kulturellt inflytande, men icke inverkat märkbart i somatiskt afsende. Sålunda
äro våra judar till största delen afkomlingar af denna försemitiska armenoida
befolkning, som blott ytligt semitiserats i Palestina.
Europa.
De europeiska folken äro väl på hela jorden de enda, hos hvilka de flesta
rasblandningar förekomma och i följd däraf de rena typerna äro mest sällsynta.
Visserligen kan man nog här och där urskilja flere grundformer, hvilkas plats i systemet
ännu dock icke är fullt klar och bestämd. Härvidlag äro två synpunkter framför
allt viktiga: man måste för det första vänja sig vid den tanken, att Europa är en liten
från Asien utskjutande halfö, och för det andra måste man lära sig begripa, att
mänsklighetens ålder icke bör räknas efter årtusenden och tiotal af årtusenden utan
efter hundratusenden och millioner år. Järnåldern och den därförut gående
kopparåldern och bronsåldern räcka verkligen icke längre tillbaka än ungefär till vår
historias första begynnelse - men vi hafva under de sista åren lärt känna flere
föremål, om hvilkas egenskap af mänskliga manafakturalster icke det ringaste tvifvel
är möjligt och som härstamma från geologiska lager, hvilkas ålder af alltigenom
tillförlitliga fackmän uppskattas till flere hundra tusen år. Därvid behöfver man
ännu icke gå så vida, att man genast uppfattar hvarje särskildt bland de flintföremål,
hvilka man nu betecknar såsom eolitiska, såsom ett manufakt från den tidigare
tertiär-perioden eller från ännu tidigare tid, men man bör vänja sig att betrakta
människosläktets ålder något mera sub ceternitatis specie än man förut haft för vana. De
extrema kortskallar, som man ännu mångenstädes finner inne i Europa, särskildt
i bergsbygderna, måste ställas i samband med en urgammal invandring från främre
delen af Asien. Detaljerna för denna äro emellertid oklara. Om det är sannt,
såsom det sannolikt skall visa sig vara, att nötboskapsrasen i Alperna är identisk
med rasen i främre Asien, skulle man kunna våga det antagandet, att denna
vandring företagits först vid en tidpunkt, då de utvandrande varit i besittning af väl
utvecklad nötboskapsstam, men äfven ett dylikt antagande är ännu långtifrån att
kunna gifva en fast kronologisk utgångspunkt. Likaså måste man behålla i minnet,
att landförbindelsen mellan Asien och Europa i äldre tid helt sannolikt varit betydligt
bredare. Var den i norr stängd af is och praktiskt taget utan möjlighet till vägar,
så var den mot söder så mycket mera inbjudande, om, såsom efter allt att döma,
ett fast land förbundit Europa och Asien på det ställe, där nu Egeiska hafvet
utbreder sig.
Mycket mera säkert är ett annat stort landsammanhang i Europas västra del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
