Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den yngre stenåldern (neolitisk tid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
104
M. HOERNES - T. J. ARNE, DEN MÄNSKLIGA KULTURENS FÖRHISTORIA.
Neolitiska fynd från Mellan- och Nordeuropa.
Originalen i Naturhistorisches Hofmuseum i Wien.
i trapezoidisk eller nästan triangulär form med en slätsida och en tillhuggen. Ytterst
allmän är äfven den rundtorn slagna flintyxan. En ny företeelse utgör pilspetsen af
flinta. Lerkärlen, som hafva groft gods och vanligen spetsig botten, sakna utsirningar.
De anträffade människoskeletten visa, att den döde begrafts på själfva boplatsen.
Kjökkenmöddingskulturen har uppburits af ett jagar- och fiskarfolk. Från
in-sjöarne och fjordarnes inre har befolkningen lockats ut till kusterna, där
ostron-bankarne skänkte en lätt åtkomlig föda. Måhända har den nordiska neolitiska
civilisationen själfständigt börjat utveckla sig vid dessa kuster, måhända hafva också
främmande inflytelser bragt oss den äldsta keramiken och andra nya kulturelement.
Äfven till Sverige och Norge spridde sig kjökkenmöddingskulturen, liksom ock
utefter ett stycke af den nordtyska Östersjökusten. I Sverige äro emellertid inga
äldre kjökkenmöddingar funna, utan blott de för dessa typiska stenredskapen. En
boplats med skifyxor af flinta har anträffats så långt norrut som söder om Omberg
vid Vätterns östra sida. Samma kultur har äfven lemnat spår efter sig i Norge,
kring Kristianiafjorden och västerut på ön Jä.deren, ja ända upp i
Kristianssunds-trakten, alltså ej långt från Trondhjem. I Sverige och Norge var emellertid flintan
sällsynt, och man var därför hänvisad till vanligare stenarter. Så uppkom den afart
af kjökkenmöddingskultur, som i Norge fått namnet N0stvetgruppen, i Sverige
Lihults-eller Hästefjordskultur. Återigen är det en yxtyp, som lemnar det förnämsta
karak-teristikum. Finkorniga grönstenarter lemnade materialet till ett slags helt oslipade
eller obetydligt (mest vid eggen) slipade yxor af aflång form med trekantig, trapezoid
eller rombisk genomskärning. N0stvetboplatsen, efter hvilken gruppen i Norge fått
sjtt namn, ligger vid Kristianiafjordens inre ända på ungefär 60 m. höjd öfver hafvet.
Åtskilliga förhållanden visa emellertid, att den vid tiden för stenåldersbebyggelsen
låg tätt intill hafvet. Här liksom på många håll i Sverige hafva tydligen i följd af
klimatiska och geologiska förhållanden musselskal, ben och andra organiska lemningar
fullständigt upplösts och försvunnit. Dylika yxtyper antyda äfven den första
egentliga bebyggelsen i vissa svenska landskap, t. ex. Södermanland, där dock säkert
äfven den förut omtalade benkulturen vunnit insteg.
En del nordfranska boplatser med lemningar af härdar och hyddebottnar hafva
skänkt oss åtskilliga flintredskap, som erinra om de danska kjökkenmöddingarnes,
nämligen skifyxorna och de rundtorn slagna yxorna (le pic). Denna champignienkultur
(efter en boplats vid Champigny i departementet Seine-inférieure) har emellertid af
somliga forskare förklarats blott vara en lokalform af den yngre stenålderskulturen,
samtidigt med slipade föremål i andra trakter. Att märka är, att keramik
förekommer å Champigny-boplatserna, men den synes vara af yngre datum än flintredskapen.
Den fullt utbildade neolitiska kulturen i Europa är väl det märkvärdigaste af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
