Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den yngre stenåldern (neolitisk tid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110
M. HOERNES - T. J. ARNE, DEN MÄNSKLIGA KULTURENS FÖRHISTORIA.
Yngre stenålderskeramik från nordtyska grafvar.
Klotamfora (provinsen Brandenburg); "amfora med snörornament (provinsen Sachsen).
Originalen i Museum fur Völkerkunde i Berlin.
åkerbruk och boskapsskötsel stodo denna kulturs bärare säkerligen lika högt som
megalitfolket. K. Stjerna har sökt göra troligt, att megalitkulturen nått nordiskt område
från Britannien; enmansgrafcivilisationen från kontinenten, och att bådas bärare lockats
af bärnstenens ymniga förekomst på Jutland. Helt främmande var enmansgraffolket,
skandinaviskt (germanskt) däremot, men med insprängning af främmande element, det
stora megalitfolket. De östliga och norra stammarne förmodar Stjerna vara af
inhemsk härstamning, andra forskare se i dem stamfäderna till nutidens finska folk.
Pålbyggnaden var ingalunda den enda formen för den yngre stenålderns byggnader.
I Frankrike, Belgien, Tyskland och annorstädes hafva påträffats talrika
bostads-lemningar i form af hyddebottnar (fonds de cabane, Wohngruben), nedgräfda i marken,
ofta runda och af olika utsträckning och djup, ett slags låga källare, öfver hvilka
hvälft sig ett tak af störar, täckt med ris, torf, vass eller hudar. I hyddan märkes
en eldstad af hopplockade, nu skörbrända stenar. Ofta äro hyddorna sammanförda
till verkliga byar. Besläktade hyddeformer äro äfven funna i Sverige> i Tanums
socken i Bohuslän och på Åloppeboplatsen i Uppland. Lerkärlsfragment bestämma
vanligen tiden för deras tillkomst.
I Frankrike grupperar sig flertalet af de neolitiska byarne kring de stora
vattendragen, Seine, Garonne, Rhöne, Saöne och Loire. En af de största neolitiska byarne
var belägen i Bourgogne och bär nu namnet Champ de Chassey. Den var befäst
med vallar, och man har där gjort fynd, som i rikedom täfla med pålbyggnadernas.
Bland Tysklands neolitiska byar är den vid Grossgartach i Wurttemberg mest
bekant. Den bör måhända hellre kallas stad än by. Hyddorna voro här fyrkantiga
och ofta afdelade i två rum. Väggarne voro tillverkade af pålar med flätning af
kvistar, täckta med dubbla lager af lera, som blandats med sönderhackad halm. Af stort
intresse är, att innerväggarne målats. Somliga byggnader hafva tjenstgjort som stall.
Andra frejdade stenåldersboplatser äro de vid Lengyel i komitatet Tolna, Ungern,
och vid Butmir i Bosnien. Den förra var befäst, som fallet varit med många
neolitiska byar från Frankrike i väster till Balkanhalfön i öster.
Flinta och andra stenarter lemnade det förnämsta materialet till vapen och
skärande redskap. Men man nyttjade äfven ben och horn, djurens hår och hudar,
lera, trä och textilväxter. Stenredskapen och stenvapnen äro dels blott tillslagna, råa
eller i kanterna tandade spåner, d. v. s. knifvar och sågar, skrapor o. d., dels formade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
