Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 3. Bronsåldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smycken från Nordtysklands bronsålder.
Ur depotfynd i Pommern och Brandenburg.
Originalen i Museum für Völkerkunde i Berlin.
en gång själfständiga, nu osjälfständiga och beroende af andra, men detta beroende
blef för framtiden den starkaste borgen för en lugn, fortskridande utveckling och för
utvecklingen af en större suverän samhällsform, staten.
Icke alla grupper af mänskligheten hafva erfarit denna styckning, som detroniserar
den enskilde och i stället insätter samhället till härskare. När förhistorien i
framställningen af ett hufvudområde för mänsklig kultur, som den Gamla världens
västliga del har varit, ilar från period till period och därvid har att bearbeta en rikedom
af upptäckter, får hon dock icke glömma, att det äfven finnes andra världsdelar och
land och att sedan urminnes tider människor bo nästan öfverallt. Men hos denna
för oss främmande, mestadels färgade mänsklighet har man jämte några stora
ljusfläckar, som Indien och Östasien, Mexiko och Peru, dock i regeln blott att anteckna
ett tillbakablifvande på sådana stadier, som den främreasiatiska och europeiska
mänskligheten redan sedan årtusenden lemnat bakom sig. Så ega vi från Nya Zeeland,
Tasmanien, Somåliland och andra land fynd, hvilka bära alla den äldre stenålderns
kännetecken, men, geologiskt talat, tillhöra nutiden, om de äfven äro många
århundraden gamla. Så finnes det äfven nu (men väl icke längre än nu) i
transmarina områden små människostammar, som ännu icke känna någon metall och
på äkta neolitiskt vis bereda sina redskap af sten. Och det finnes andra, som dels i
följd af gammal oförbätterlig vana (nordamerikanska indianer), dels i följd af sina
boplatsområdens ogynnsamma utrustning (eskimåer) hvarken bedrifva växtodling eller
djurskötsel, om de äfven genom främmande folks förmedling skaffa sig vapen och
verktyg af metall. Så äro många bofasta och växtodlande stammar i Centralbrasilien
ännu okunniga om metallerna, under det »naturweddas» på Ceylon visserligen
tillbyta sig yxor och pilspetsar af järn mot villebråd, men ännu icke känna något
annat skydd än klipphålan och löfskärmen och ständigt ströfva omkring efter sina
hjortskaror.
Tillbakablifna, ehuru blott i mycket ringa mån, voro äfven de gamla kulturfolken i
Mexiko, Central- och Sydamerika, azteker, peruaner, chibchas o. s. v., och man kan
säga, att deras kultur vid tiden för Amerikas upptäckt var omkring 3,000 år
efterblifven. Ty de lefde ännu omkring 1,500 e. Kr. i ett slags tidig bronsålder. Men
på andra sidan Oceanen, t. ex. i Spanien, hvarifrån de första upptäckarne och
eröfrarne utgingo, stod bronsåldern redan 1,500 år f. Kr, i full blomstring.
De första af människorna nyttjade metallerna voro guldet och kopparn. Men
guldet kunde blott tjena till prydnadsändamål, emedan det var för mjukt och äfven
för sällsynt. Kopparn är hårdare och framför allt vanligare; så kunde den blifva en
af grundvalarne för den äldsta metalltiden. Men i rent tillstånd är den dock ännu
för mjuk för verktyg med eggar och spetsar, som man dittills hade frambragt af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0136.html
