Världshistoria / Forntiden / 120 (1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Bronsåldern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hällristning vid Backa i Bohuslän, Sverige.

Skala ¹/₄₀. Efter L. Baltzer.

tallösa öfvergångar och sammanknytande mellanformer: därigenom lände de den
svagare till gagn, ej till fördärf. – Detta är bronsålderns väsen och världshistoriska
betydelse, hvilken särskildt i den Gamla världens västra del framträder som en
kulturperiod med storartadt innehåll.

Ty här omfattar den främre Asiens och Egyptens utveckling ungefär från femte
till midten af näst sista årtusendet f. Kr., i Grekland hela den så länge oanade, nu
så härligt afslöjade mykeniska kulturen (med dess förelöpare) till omkring 1,000 f. Kr.
och äfven i nästan hela det öfriga Europa en period, som till större delen tillhör
andra årtusendet, men i Norden fortsätter ända ned till midten af det första. I
Österlandet tillhör redan hela denna tid historien, d. v. s. den tidrymd af högre kultur,
som hufvudsakligen belyses af minnesmärken i skrift och bild. I Grekland är också
bronsåldern redan halft historisk, belyst genom sagor, traditioner, enstaka
underrättelser, men framför allt genom tydligt talande konstverk; och det är blott en bisak,
att man ännu icke kände järnet. I hvarje fall är det märkligt, hvad man i Orienten
och Hellas kunde åstadkomma före den allmänna användningen af denna metall i
byggnads- och bildkonst, i handtverk och så många andra konstgrenar. Man lär
därigenom att skatta järnet något ringare och bronsen högre, visserligen blott för en
kultur, sådan som forntidens folks, hvilka tekniskt ej höjde sig öfver en viss
medelhöjd och delvis genom järnhård uthållighet och ifver i utnyttjande af sitt
skönhetssinne, sin stränga och högt sträfvande konstvilja ersatte hvad som felades deras
utveckling i denna riktning.

Dock, detta blott i förbigående; ty från dessa folk måste man redan bortse, när
man blott vill skrifva kulturens förhistoria. Och så förlorar förhistorikern ett folk,
ett land efter det andra ur sikte. Jordens historiseringsprocess, befruktandet af alla
jordens land med högre, historisk kultur sträcker sig allt vidare, från Orienten och
Grekland öfver Italien, Väst- och Mellaneuropa, sedan öfver Nord- och Östeuropa
och slutligen öfver de andra världsdelarne, såvida de icke redan genom egen kraft
inträdt i historien; och slutligen kvarstå för betraktelsen af förhistoriskt lif blott de
till hälften utslocknade naturfolken i vår tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>