Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den äldsta grekiska kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
160
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
PaJatsruiner i Phaistos.
Efter Maraghiannis, Antiquités Crétoises.
mindre anläggningar af samma slag. Andra påträffas kringströdda öfver hela södra
och östra Grekland från Triphylien och Lakonien till Thessalien.
Emellertid kunna arkeologiska fynd, huru rika de än må vara, i hufvudsak gifva
oss en bild endast af kulturens yttre sidor. Visserligen hade ur den föregående
periodens bildskrift under denna tid utvecklat sig ett skriftsystem, som sannolikt
varit en stafvelseskrift liknande den Cypriska. Talrika lertaflor med sådana
skrifttecken hafva hittats i ruinerna efter palatsen i Knosos och Phaistos, men de
förbida ännu sin tolkning. Vi skulle alltså veta endast föga om den mykeniska
kulturens inre väsen, om icke grekernas heroiska epos hade sina rötter i denna tid.
Visserligen hafva de åt oss bevarade episka dikterna uppstått först århundranden
senare, men den högt utvecklade tekniken i vår Iliad och i vår Odyssé bevisar, att
före dessa hjältedikter måste hafva gått en lång period af episk diktning. Liksom
Odysseen upptagit oräkneliga smyckande epitet, hela formler och verser ur Iliaden,
så har utan tvifvel Iliaden i sin tur tagit lån ur äldre epos. Det är karakteristiskt,
att en mängd ord förekomma endast i sådana formler. De hade uppenbarligen redan
försvunnit ur det dagligen talade språket och voro till och med för skalderna själfva
blott ofullkomligt begripliga. Så bilda dessa formler de äldsta och vördnadsvärdaste
återstoder af den grekiska litteraturen, som blifvit åt oss bevarade. Blott genom dem
äi: hågkomsten af en längst försvunnen tid åt oss bevarad i hjältedikterna. Intet kan
vara vissare, än att de homeriska hjältedikterna uppstått i järnåldern, men icke desto
mindre äro anfallsvapen, som cle homeriska hjältarne föra i striden, liksom de
verktyg, som de begagna, nästan uteslutande af brons, hvadan alltså dikten här
återspeglar icke sin egen uppkomsttids utan den mykeniska periodens tillstånd och
förhållanden. Men då nu sådana bronsvapen omtalas i oräkneliga episka formler och
blott i dessa, så är det klart, att dessa formler gå tillbaka till den mykeniska
perioden. Däraf blir i sin ordning tydligt, att redan då funnits episka dikter, som varit
författade, om icke i hexameter, så dock i daktyliskt versmått och efter samma me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
