Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den homeriska tiden. - 4. Herraväldet till sjöss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligen sammansatt af kontingenter från alla grekiska stammar, men han har ingen
annan gemensam beteckning för dem än orden: danaer, acheer eller argeier, hvilka
upptagits ur de äldre dikterna. Hellenerna skola ursprungligen hafva varit en tidigt
försvunnen stam i södra Thessalien. Hvarför just namnet på denna stam blifvit
namnet för hela nationen, är lika obegripligt som uppkomsten af folknamnen i
allmänhet. Men den omständigheten, att detta namn i sjunde århundradet trängde
igenom och blef allmänt, visar oss bättre än allt annat, att nationen ändtligen
kommit till fullt medvetande om sin samhörighet.
4. Herraväldet till sjöss.
De äldsta ledande städerna i Grekland, de sagoberömda härskarsätena från den
heroiska tiden, hade nästan utan undantag sitt läge afsides från hafvet, - så
Mykene och Sparta på Peloponnesos, Athen, Thebe och Orchomenos i mellersta
Grekland, Knosos och Phaistos på Kreta. Detta stadium af näringslifvets utveckling, då
åkerbruk och boskapsskötsel utgöra de viktigaste näringsfången, medan handeln
ännu står helt och hållet i bakgrunden, hade sitt karakteristiska uttryck i detta
förhållande. Häri måste en ändring inträda, ju lifligare samfärdseln blef mellan
nationens olika delar. Under det att den grekiska halföns bergmassor lägga de
svåraste hinder i vägen för samfärdsel, blir det hafvet, som med hvarandra förbinder
landets olika delar. Så träder en rad af sjöstäder i förgrunden, ungefär vid den tid,,
då nationen kom till medvetande om sin nationella enhet. Förut hade dessa
sjöstäder haft antingen ringa eller alls ingen betydelse. Handeln finner vid den
grekiska kusten sina naturliga brännpunkter på två ställen: på det näs, där Egeiska och
loniska hafven närma sig på endast få kilometers afstånd från hvarandra, och via
Euripos, sundet som skiljer Euboia från fastlandet och erbjuder den närmaste och
på samma gång säkraste förbindelsen mellan Greklands Söder och Nord. På dessa
ställen hafva därför det grekiska moderlandets första större handelsstäder uppstått.
På Isthmos eller näset uppkommo Korint och Megara, vid Euripos Eretria och
Chal-kis. Härtill slöt sig den lilla ön Aigina i midten af Saroniska viken, hvars
inbyggare redan tidigt förvärfvat sig rykte såsom de yppersta sjömännen i hela
Grekland. Bland kolonierna på Mindre Asiens kust uppblomstrade kraftigt Miletos och
Phokaia. Dessa båda städer behärskade mynningarne af halföns båda största floder
i väster, Maiandros och Hermos, och därmed de båda viktigaste handelsvägarnes
som från Egeiska hafvet leda till halföns inre delar.
Här på Mindre Asiens västkust gjordes vid denna tid en uppfinning, som mer
än allt annat visar den betydelse, som handeln redan då vunnit inom den grekiska
världen, och som blifvit af en omätlig betydelse för alla tiders ekonomiska
utveckling: uppfinningen att prägla mynt. Visserligen hade guld och silfver i Österns gamla
kulturstater och äfven inom den grekiska världen länge tjenstgjort såsom
värdemätare, dessa metaller torde redan förut hafva varit i omlopp i form af barrer med
bestämd vikt, men ännu hade ingen regering kommit på den tanken att på dessa barrer
trycka en stämpel, som garanterade vikten och metallens finhet, hvarigenom bruket
af våg och proberstift vid affärsuppgörelser ej vidare var en nödvändighet. De äldsta
mynten präglades af »elektron», ett med silfver starkt legeradt guld, sådant som det
vaskades ur de lydiska floderna. Dessa mynt hade ännu ingen inskrift, utan voro
präglade med ett märke för den präglande myndigheten på den ena sidan, medan den
andra förblef tom. Den nya uppfinningen rönte ett hastigt erkännande i städerna
på Mindre Asiens kust och fann snart vägen till det grekiska moderlandet, där
handelsstäderna Aigina, Chalkis och Eretria redan tidigt i sjunde århundradet börjat
prägla mynt. Då emellertid guld så godt som alls icke förekom där som
bytesmedel, läto dessa städer prägla blott silfvermynt.
Sålunda stod den grekiska nationen vid öfvergången mellan åttonde och sjunde
århundradena på en jämförelsevis mycket aktningsvärd ståndpunkt i ekonomisk
utveckling och började därför tränga sig fram utöfver det inskränkta område, inom
hvilket dess historia hittills utvecklat sig. Djärfva upptäckare hade redan i nionde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
