Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Börjande frihetssträfvanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BÖRJANDE FRIHETSSTRÄFVANDEN.
179
Så var den grund skapad, på hvilken Greklands och Europas andliga bildning
skulle allt vidare byggas. Om också skriften i och för sig länge förblef otymplig,
om också en läskunnig publik ännu saknades i århundraden och vandrande sångare
länge såsom förut förmedlade åt folket kännedom om litteraturen, så hade man i
alla fall numera ett medel att uppteckna litterära verk och därigenom rädda dem
från glömskan och skydda dem mot de förändringar, som äro oundvikliga vid ett
blott muntligt meddelande. Därmed sammanhänger, att de stora episka dikterna i
sjunde århundradet fingo
det sjätte århundradet.
De tjenade syftet att
bringa ordning och reda
i den oändligt stora
massan af fortplantade
myter och sagor. Dikterna
af denna art voro torra
namnförteckningar, om
hvilkas natur och
beskaffenhet den
hesiode-iska teogonien och den
i Iliaden inlagda
skeppskatalogen kunna gifva
oss en god föreställning.
Men äfven det praktiska
lifvets frågor behandlas
i episk form. Så gifver
den Hesiodos tillskrifna
dikten »Verk och dagar»
anvisningar och råd för
landtbruket med afsikt
att bevara bonden för
nöd och för
skuldsättning. Denna lilla dikt
har för senare tider
blifvit förebilden för all
didaktisk poesi.
I epos träder skalden
helt och hållet tillbaka
för sitt verk, han sjunger
blott hvad sånggudinnan
lärt honom, hans egen
personlighet kommer till
uttryck endast i sättet
för ämnets behandling;
men äfven här har den
episka tekniken
uppdragit för honom en mycket trång begränsning. Diktaren af »Verk och dagar» har för
första gången anslagit en annan ton och lyckats i viss mån gifva lif åt sitt opoetiska
ämne genom att för oss skildra sina egna lefnadsöden. Han berättar om sin
process med brodern Perses angående arfskiftet efter fadern och om domarens,
såsom honom syntes, orättvisa domslut. Hvad som här tjenar blott till en
om-klädnad bildar just kärnan och innehållet hos den förste skalden, som slitit
kon-ventionalismens fjättrar och därmed visat vägen för alla följande tiders diktkonst.
Han hette Archilochos från Paros (650 f. Kr.). Han har lefvat ett mycket oroligt lif.
Såsom en af de pionierer, hvilka förvärfvade väldet öfver Medelhafvet åt sin nation,
lemnade han tidigt fäderneslandet och deltog i ett koloniseringsföretag, som just
utgått från Paros med det ännu ogästvänliga och skogbetäckta Thasos såsom mål. Från
Thasos deltog han i flere krigståg mot de tappra och krigiska invånarne på thra-
sin afslutning i den form,
i hvilken de väsentligen
äro bevarade åt oss
intill våra dagar.
Dock den episka
sångens värld tillhörde det
förgångna, och all sann
poesi kan ösa endast ur
den lefvande samtiden
som källa. Sålunda har
visserligen den tiden
ännu månget epos
diktats, men alla stannade
långt bakom de gamla
förebilderna och hafva
därför hemfallit åt
välförtjent glömska.
Därjämte användes nu den
episka formen vid
behandlingen af ämnen,
som ingenting hade att
göra med poesien såsom
sådan och som en annan
tid skulle hafva
behandlat i prosans form. Af
detta slag äro de
genealogiska dikter, såsom
hvilkas författare
Hesiodos senare betraktades,
på samma sätt och med
samma rätt som
Homeros fick gälla såsom alla
de episka dikternas
författare. Deras uppkomst
faller inom det sjunde,
till en del kanske inom
Apollon från Tenea, Munchen.
Efter Brunn, Denkmäler der griech. und
römischen Kultur, F. Bruckmann A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
