Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Börjande frihetssträfvanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
republikanska författningens återupprättelse följt. Det har icke desto mindre haft
en djupt ingripande betydelse: det har befriat massorna från sekellångt förtryck, har
för första gången i verklighet genomdrifvit grundsatsen om allas likhet inför lagen
och därmed banat vägen för den demokratiska friheten.
Rörelsen tog sin början i Mindre Asiens städer, ungefär vid midten af sjunde
århundradet, den spridde sig rätt snart till industri- och handelsstäderna på Isthmos
och under loppet af sjätte århundradet till kolonierna i väster. Däremot hafva de
öfvervägande åkerbruksidkande landskapen i moderlandet samt Kreta förblifvit
oberörda häraf, emedan här de ekonomiska förutsättningarne för ett dylikt envälde ej
förefunnils. Det har naturligtvis ej heller uppstått där, hvarest det ärftliga
konungadömet upprätthölls, såsom fallet var i Cypern och i Kyrene.
Ingenstädes utvecklade sig enväldet mera storartadt än i städerna på Isthmos.
Här skapade, enligt uppgift omkring midten af sjunde århundradet, Orthagoras
sin härskarställning i sin fädernestad Sikyon, och hans ätt bibehöll sig i denna
värdighet omkring ett århundrade. Bland regenter af detta hus utmärker sig särskildt
Kleisthenes (ungefär 590-560), hvilken framgångsrikt häfdade Sikyons själfständighet
gentemot det mäktiga Argos. Om hans arfdotter Agaristes hand skola ynglingar
ur de förnämsta familjerna i hela Grekland hafva täflat. Af dessa blef athenaren
Megakles af Alkmeonidernas mäktiga ätt den lycklige segraren. Dock föll enväldet,
innan en son ur detta äktenskap, Kleisthenes, hann efterträda sin morfader i makten.
Denne Kleisthenes blef senare grundläggare af demokratien i Athen.
I det närbelägna Korint störtades Bakchiadernas aristokrati i senare hälften af
sjunde århundradet genom Kypselos, som på mödernet härstammade från den
härskande släkten. Han bibehöll sig ända till sin död i sin ställning vid statsskeppets
styre och öfverlemnade sin värdighet i arf åt sonen Periandros. Denne var, liksom
fadern, en högt betydande man, och eftervärlden har gifvit honom plats bland de
berömda sju vise. Korint höjde sig under dessa furstar till den förnämsta grekiska
sjömakten. Kolonierna Leukas, Ambrakia och Poteidaia grundlades, Kerkyra bragtes
i underdånighetsförhållande till moderstaden och det i Korints närhet liggande
Epi-dauros eröfrades. Men trots dessa framgångar kunde icke heller här enväldet
upprätthållas. Det störtades, när Periandros tillslutit ögonen och hans unge sonson
Psammetichos uppstigit på hans härskarsäte (omkr. 550). Därmed föll det korintiska
riket, Kerkyra och Epidauros återvunno sin själfständighet, och endast småkolonierna
förblefvo i ett visst löst beroende af moderstaden. I Korint infördes en moderat
oligarki, som egde bestånd ända till den makedoniska tiden. Staden själf erhöll
dock aldrig mer den betydelse, som den haft under härskarne af Kypselidernas hus.
Äfven Athen skakades vid denna tid af inre strider. Småböndernas skuldsättning
hade här nått en sådan höjd, att faran af en social katastrof hotade på mycket
nära håll. Den af partistrider sönderslitna herreklassen var icke i stånd att hejda
rörelsen. Man bekvämade sig då till eftergift. Solon, den mest begåfvade man,
som Athen då hade, ställdes år 594 såsom archont i spetsen för styrelsen med
oinskränkt fullmakt att reformera de bestående förhållandena. Nu proklamerades
allmänt efterskänkande af skulderna, de för skuld i fångenskap komna borgarne
fri-gåfvos och träldomen för skuld upphäfdes för all framtid. Däremot motstod Solon
menighetens kraf på en ny fördelning af jorden. Sedan öfvergick han till en ny
kodifiering af privaträtten, så att Drakons lagar fingo gälla blott för dråp och mord.
Däremot har Solon i allt väsentligt låtit författningen bestå sådan, som han förefann
den; han endast graderade med större noggrannhet de politiska rättigheterna efter
förmögenhetsförhållandena och inskränkte valbarheten till de högsta värdigheterna
till dem, som af egen jord skördade 250 hektoliter säd eller ett motsvarande antal
mått vin eller olja. Det råd, som sedan urminnes tid hade sin plats på Åres’ kulle
(Areios pagos) vid foten af borgen och bestod af archonter, som väl förvaltat sitt
ämbete, bibehöll jämte domsrätten i lifssaker kontrollen öfver hela förvaltningen.
Så förblef adelns härskande ställning i staten bevarad oantastad.
Det hade berott på Solon själf, om han velat behålla den i hans händer lagda
makten och upphäfva sig till tyrann i Athen, och man väntade allmänt, att så
skulle ske. Men han vågade icke taga detta farliga steg och återgick efter väl för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
