- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
191

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Perserrikets grundläggning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PERSERRIKETS GRUNDLÄGGNING.

Mindre Asiens konst under grekiskt inflytande: Relief från
Harpyimonumentet i Xanthos, British Museum i London.

Ef t er Brunn, Denkmäler,
F. Bruckmann A. G.

sin fiende, och beslöt därför att återvända till sin hufvudstad Sardes för att här
förbereda ett nytt fälttåg. Emellertid följde Kyros efter honom hack i häl. På
slätten vid Hermos låg det lydiska rytteriet under för perserna, Sardes belägrades och
stormades mycket snart, konungen själf föll i segrarens händer (549 f. Kr.). Det
lydiska riket var härmed tillintetgjordt. De grekiska städerna vid kusten gjorde
ännu en tid bortåt motstånd, men bragtes äfven de inom kort till underkastelse.

Endast borgarne i det till sjöss mäktiga Phokaia kunde icke finna sig i att böja
sig under persernas ok. De gingo till största delen ombord på sina skepp och sökte
sig ett nytt hem i fjärran Västern på Kyrnos, där de redan några årtionden förut
grundat ett nybygge Alalia. De tänkte på detta sätt gifva sitt kolonialvälde en
kraftig bakgrund och därmed vinna herraväldet på hela det västliga Medelhafvet.

Inför denna fara kunde fenicerna icke förblifva overksamma åskådare. De hade
ungefär samtidigt med grekerna farit åt väster och hade här på Afrikas nordkust
grundlagt en hel rad af blomstrande kolonier, bland hvilka Karthago, tack vare sitt
gynnsamma läge, snart uppväxte öfver alla de andra och lade dem under sig. Äfven
på de midt emot Afrika liggande öarne anlade fenicerna nybyggen, på Sicilien
i dess västra delar, på Sardinen, på Pityusiska öarne och på den lilla ön Gades vid
spanska kusten på andra sidan om Hercules’ stöder. Redan omkring år 600 f. Kr.
hade de omintetgjort knidiernas försök att vid foten af berget Eryx på Siciliens
västkust grunda ett nybygge, och de grekiska kolonisterna fingo vara glada åt att finna
en tillflyktsort på de ofruktbara Lipariska öarne.

På samma sätt uppträdde nu Karthago mot phokaierna på Kyrnos och fann därvid
bundsförvanter i etruskerna, hvilka ansågo sig ännu mera direkt hotade af denna
nya grekiska koloni. Båda folken förenade sina flottor och erbjödo phokaierna en
sjödrabbning. Visserligen stannade segern i denna på grekernas sida, men de hade
lidit så stora förluster i kampen mot de i antal öfverlägsna fienderna, att de icke
förmådde att längre hålla Kyrnos. De utrymde alltså ön och nedsatte sig vid
Posei-donia på Italiens västkust i Elea. Nu var det icke heller möjligt att längre hålla
den phokaiska kolonien Mainake, och karthagerna blefvo ensamma herrar på kusten
af silfverlandet Tartessos, där de numera kunde uppträda utan medtäflare. Däremot
värjde sig Massalia segerrikt mot fenicernas angrepp och försvarade sin ställning
på liguriska och iberiska kusterna ända ned till Artemis’ udde (Kap de la Nao), som
därefter utgjorde gränsen mellan det grekiska och det feniciska maktområdet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free