Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den religiösa reformen och vetenskapens uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN RELIGIÖSA REFORMEN OCrf VETENSKAPENS UPPKOMST.
203
af hans föregångare och samtida. Men just emedan matematiken stod såsom det
centrala i hans forskning och tänkande, har han förts därhän att i de matematiska
förhållandena, särskildt i talen, se tingens verkliga väsen och på det sättet blifvit
grundläggaren af en ofruktbar talmystik, söm bildar hans filosofiska lärobyggnads
stomme och låtit honom gå förlustig den bästa frukten af hans forskning. Dessutom
var han en djupt
religiös natur och antog
alla den orphiska lärans
satser om
själavandringen i hela deras
omfattning och med alla
deras konsekvenser.
Han förde också efter
orphikernas exempel en
asketisk vandel. För
en sådan var visserligen
icke hans ioniska
hemland rätta platsen, och
därför utvandrade
Pythagoras till Italien. Där
grundlade han en skola
i Kroton, hvilken snart
vidt och bredt vann
anhängare och under
århundraden, djupt in i
forntidens
förfallsperiod, utöfvade stort
inflytande. Inom denna
skola blefvo de
astronomiska och
matematiska vetenskaperna
omhuldade ifrigt och
framgångsrikt, till dess hela
riktningen utmynnade i
mysticism.
Liksom
pythagoris-men var en
religionslära på vetenskaplig
grund, så var detta
fallet jämväl med det
system, som Xenophanes
från Kolophon vid
samma tid (omkr. 570-470)
uppställde. Äfven denne
hade ingen varaktig
stad i hemlandet.
Under sjuttio års tid,
såsom han själf förtäljer,
drog han omkring i den
grekiska världen, öfverallt förkunnande sina läror. Såsom begåfvad skald valde han
för dem den poetiska formen, den enda, som på en tid, då det ännu knappast fanns en
läsande publik, kunde skaffa ett litterärt verk vidsträcktare spridning. Därvid följde han
orphikernas tillvägagångssätt i rak motsats till samtidens öfriga ioniska vise, hvilka
blott skrifvit för en trång krets af vänner eller, såsom Pythagoras och före honom
Thales, verkat endast genom muntligt föredragande af sina läror. Mot folkreligionens
antropomorfism ställde han sig i den mest afgjorda opposition: »Om oxar och hästar»,
sade han, »hade händer och kunde måla, så skulle de hafva målat sig gudar i gestalt
Eleusinsk relief i Athen med Demeter, Kore och Triptolemos.
Efter Brunn, Denkmäler der griechischen und römischen Kultur, F. Bruckmann A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
