Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Frihetskrigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRIHETSKRIGEN.
215
Grekiska ryttare på en vas med röda figurer.
Originalet i Ashmolean Museum i Oxford. ]
Man behöfde icke heller peloponnesierna längre, sedan ionierna slutit sig till
helleniska förbundet. För öfrigt var spartanernas stramt militäriska väsen i de asiatiska
grekernas ögon någonting osympatiskt, och Pausanias hade icke gåfvan att göra sig
personligen omtyckt. Så kom det efter Byzantions intagande till fullständigt myteri
på flottan; ionierna vägrade Pausanias lydnad och öfverlemnade befälet åt athenarne.
Den spartanska regeringen trodde sig genom ombyte af högste kommenderande
kunna utjämna svårigheterna och kallade därför Pausanias från befälet; men den
nye amiralen Dorkis fann intet bättre mottagande på flottan. Därpå beordrade
peloponnesierna hem sina fartyg, ty man hade intet medel att tvinga ionierna till lydnad
och var i själfva verket ej alls missnöjd med att få öfverflytta de stora kostnaderna
för sjökriget på andra skuldror. Att Athen någonsin skulle kunna uppväxa till en
med Sparta rivaliserande makt, var något, hvarpå man alls icke tänkte. Man var
obetingadt säker på sin öfvermakt till lands och trodde sig när som helst genom ett
infall i Ättika kunna bringa Athen till medgörlighet.
I Athen liksom i lonien var man fullt medveten därom, att kriget mot storkonungen
måste blifva långvarigt. Blott en stöt mot hjärtat af riket, mot Babylon eller Susa,
skulle hafva kunnat framkalla ett afgörande, men på ett sådant företag kunde man
under närvarande förhållanden ej hysa ens en tanke, frånsedt allt annat redan af det
skälet, att man saknade rytteri, som hade kunnat mäta sig med det persiska. Man
kunde därför intet annat göra än att lägga sig vinn om öfverlägsenheten på hafvet,
hvilken man förvärfvat genom segrarne vid Salamis och Mykale. Man måste
förblifva tillräckligt stark att när som helst kunna för den persiska flottan stänga
infarten till Egeiska hafvet. För detta voro högst betydliga finansiella hjälpmedel
oundgängligt nödvändiga, men dessa medel funnos verkligen redan, om man blott
kunde besluta sig för att använda till det egna försvaret de skatter, som man hittills
haft att betala till storkonungen. På denna basis afslöts det nya försvars- och
anfallsförbundet mot Persien. Öfverbefälet skulle tillkomma Athen såsom den
mäktigaste staten. De stater, som hade en användbar flotta, alltså utom Athen
hufvudsakligen de större öarne vid Mindre Asiens västkust, skulle ställa kontingenter till
flottan, de öfriga staterna betala ett årligt bidrag till krigskostnaderna. De inflytande
penningmedlen nedlades i Apollons tempel på Delos, hvilket var den ioniska stam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
