Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Upplysningstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPLYSNINGSTIDEN.
245
skaperria genom Anaxagoras och diskuterade etiska frågor med Protagoras, och detta
blef honom också från många håll förevitadt såsom ett fel. Men redan i nästa
generation blef åtminstone någon bekantskap med talets konst en nödvändig
förutsättning hos hvar och en, som gjorde anspråk på bildning, men icke med talets konst
allena, ty de stora män, från hvilka denna revolution inom det grekiska andliga
lifvets område utgick, visste ganska väl, att icke retorisk dressyr i och för sig
utbildar till talare. Så vinnlade sig Protagoras om att gifva sina lärjungar en gedigen
etisk utbildning för att därigenom utbilda dem till män med fast karaktär, i stånd
att riktigt leda såväl sitt eget hus som staten. Hippias gick ännu längre; han förde
äfven matematik, astronomi och musik till området för sin undervisning, medan
Gorgias och Thra- .
Emellertid funnos
kvinnor, som hade
mod att trotsa dessa
fördomar och gå i
skola hos
sofister-na, men därmed
satte de sitt goda
rykte på spel och
fingo icke beklaga
sig, om den
allmänna opinionen
räknade dem till
hetärerna. Den mest
firade bland dessa
emanciperade
kvinnor var milesiskan
Aspasia. Hon kom
omkring 440 till
Athen och förstod
att så fängsla den
ledande
statsmannen genom sin
andliga öfverlägsenhet,
att han för hennes
skull försköt sin
lagliga hustru och
tog Aspasia i huset,
där hon sedan
alltjämt bildade den
egentliga
medelpunkten inom Athens sällskapsvärld, för så vidt denna tog andel i den nya bildningen.
Sofisternas uppträdande åstadkom inom grekernas andliga lif en revolution, som
var så djupt betydelsefull och på samma gång så snabbt inträdande, att knappast
under hela världshistoriens förlopp någonting liknande förekommit. De gamla
ioni-ska tankarne hade i allmänhet försmått hvarje framträdande inför offentligheten och
meddelat sin lära blott åt en liten krets af lärjungar. De försök, som Xenophanes
och efter hans förebild Parmenides och Empedokles hade gjort i afsikt att
popularisera resultaten af sin forskning, hade i allmänhet blifvit utan resultat eller blott i
den grekiska världens Västerland utöfvat något inflytande. Först Sofisternas
undervisning förhjälpte den nya världsåskådningen till seger. Den gamla generationen, som
vid århundradets midt redan hade uppnått sin fulla mannaålder, stod med få
undantag fullt främmande och oförstående gentemot det nya bildningssträfvandet, medan
däremot den uppväxande ungdomen i stora skaror omfattade detsamma med
hänförelse. Sålunda gick vid denna tid en djup remna genom den grekiska världen.
Två världsåskådningar stodo nästan oförmedlade emot hvarandra. Sophokles och
Euripides hafva skrifvit för den attiska skådebanan samtidigt. Åldersskillnaden mel-
symachos mera
inskränkte sig till
retoriken i ordets
mindre vidsträckta
betydelse. Sporten
undanträngdes
därigenom ingalunda
från
uppfostrings-schemat, men en
viss jämnvikt
mellan fysisk och
intellektuell uppfostran åvägabragtes.
Emedan dennya
bildningen närmast
var bestämd att
tjena praktiska
syften, förblef den
naturligtvis inskränkt
blott till männen.
Det fattades dock
icke röster, som
begärde en bättre
uppfostran äfven
för flickorna, men
ett sådant kraf var
ej möjligt
tillmötesgå i strid mot
härskande fördomar.
Bröstbild af Euripides i museet i Neapel.
Efter fotografi af Fratelli Alinari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
