Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
260 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
det för Alkibiades’ fiender att genomdrifva ett folkbeslut, genom hvilket Alkibiades
hem-kallades att svara inför sina domare. Han vågade icke motsätta sig befallningen och
anträdde återresan; men när han hunnit till Thurioi, lemnade han sitt skepp och
flydde till Peloponnesos. Därpå uttalade den athenska domstolen dödsdom öfver
honom, och man konfiskerade hans egendom.
Krigföringen på Sicilien låg nu i Nikias’ händer. I stället för att genast gå till
angrepp på Syrakusa, där ingenting ännu var åtgjordt för försvaret, lät han hela den
återstående delen af sommaren förflyta utan nytta. Först sent på hösten visade han
sig utanför den fientliga staden och tillkämpade sig öfver det syrakusanska uppbådet
en glänsande seger, som dock i följd af den långt framskridna årstiden blef utan frukt.
Han tog därefter vinterkvarter i Katane och beslöt ändtligen följande vår (414) att börja
belägringen. Höjderna vid Epipolai, som strategiskt behärskade staden, föllo efter en
kort strid i hans hand, och till sjöss vågade syrakusanerna öfver hufvud taget ingen
drabbning, så att den athenska flottan obehindradt kunde inlöpa i Syrakusas »stora
hamn», den hafsvik som utbreder sig söder om staden utanför fästningsverken.
Vid stranden af denna hamn uppslog Nikias sUt läger och började nu att uppföra en
befäst linie tvärtöfver det sex kilometer breda näset, som skiljer staden från det inre
af ön. Då den athenska flottan behärskade sjön, skulle Syrakusa genom
fullbordandet af detta verk hafva afskurits från all hjälp utifrån, och detta skulle inom kort
tid hafva dragit med sig stadens fall.
Fåfängt sökte syrakusanerna att hindra framgången af athenarnes arbeten genom
en rad af utfall. Då kom i sista stunden undsättning till den nödställda staden. På
Peloponnesos insåg man rält väl, hvilken fruktansvärd fara det skulle innebära, om
Athen eröfrade Sicilien, och därför hade man redan under vintern börjat utrusta en
flotta till Syrakusas undsättning. Denna var visserligen ännu icke på länge
segelfärdig, men efter underrättelsen om den påbörjade belägringen trodde man sig icke
kunna dröja längre, och så gick spartanen Gylippos till sjöss västerut med fyra skepp,
som för tillfället voro till hands. Med så ringa stridskrafter kunde han visserligen
icke våga att direkt sätta kurs på Syrakusa och söka genombryta athenarnes
blockadflotta. Då därtill hela östra delen af ön var i fiendens våld, blef honom ingenting
annat öfrigt än att genom sundet vid Messina segla till Himera på Siciliens
nordkust och där landsätta sitt folk. Här samlade han trupper från de med Syrakusa
förbundna städerna och drog sedan i spetsen för 3,000 man tvärtigenom det inre
af ön mot Syrakusa. Den athenska belägringslinien var ännu icke färdig, och
Nikias väntade minst af allt ankomsten af en fientlig undsättningskår. Därför
lyckades det för Gylippos att utan hinder inrycka i staden, där han genast öfvertog
befälet. Utan att förspilla tiden skred han till anfall på de athenska linierna och var
nog lycklig att vid första angreppet taga verken på Epipolai, själfva nyckeln till den
fientliga ställningen. Nu utryckte athenarne till fältslag, men blefvo tillbakadrifna
till sina befästningar vid stora hamnen, och Gylippos kunde förbinda staden med
Epipolai genom en mur, som bildade rät vinkel mot athenarnes circumvallationslinie
och omöjliggjorde dess fortsättande mot norr. Faran för inneslutning var afvärjd,
och Syrakusa hade fri förbindelse med Siciliens inre delar. Nikias såg sig drifven
tillbaka till defensiven.
Från alla sidor strömmade nu förstärkningar till den belägrade staden. Redan
samma höst kom en eskader på tolf skepp från moderstaden Korint, på våren (413)
kommo 1,600 hopliter från Peloponnesos och Boiotien. Äfven Gela och andra sicilianska
städer sände trupper. Athenska flottan, som sedan halftannat år varit i tjenst, var numera
till största delen knappast sjöduglig, och därför kunde syrakusanerna våga att upptaga
striden med athenarne på deras eget element. Första försöket ledde visserligen till
olyckligt resultat; men medan athenarne voro sysselsatta med striden till sjöss tog
Gylippos med landthären befästningarne på udden Plemmyrion, som midt emot
staden skjuter fram från söder och behärskar inloppet till stora hamnen. Athenarnes
förbindelse till sjöss med Katane, deras operationsbasis, var härigenom i hög grad
försvårad. Än en gång erbjödo syrakusanerna sina fiender en sjödrabbning och denna
gång stannade segern på deras sida. Nikias var nu fullständigt innesluten och
förlorad, om icke snar hjälp kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
