- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
263

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Demokratiens fall.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Två metoper från Parthenon inom Athens Akropolis.

13. Demokratiens fall.

Sedan ett halft århundrade var demokratien härskande statsform i den afgjordt
största delen af den grekiska världen. Bördens och besittningens företräden hade
slopats, och i dessas ställe hade trädt lika rätt för alla. Så hade det åtminstone bort
vara. Men verkligheten tog sig äfven här helt annorlunda ut än teorien. Om
folkförsamlingens majoritet i alla politiska frågor gaf utslaget, men majoriteten, såsom det
då måste vara, bildades af de lägre klasserna, så var det naturligt, att dessa klasser
brukade makten i sitt intresse, alldeles på samma sätt, som under adelsväldets tid de
högre klasserna hade gjort. Det fattades icke samvetslösa demagoger, som drogo
med sig massorna längre och längre. Till och med en så besinningsfull statsman
som Perikles har måst göra dem större medgifvanden än nyttigt var. Och, alldeles
bortsedt från detta, var den mängd, som fyllde torget vid folkförsamlingarne, långt
ifrån den politiska mognad, som skulle hafva gjort den lämplig att riktigt bedöma
den yttre poliken och den inre förvaltningen, öfver hvilken den dock hade att afgöra
såsom sista instans. Det kunde icke undvikas, att massan blef ett viljelöst verktyg
i händerna på dem, som hade förstått att genom lämpliga medel vinna dess förtroende.

Ännu sämre var tillståndet inom rättskipningen. I den grekiska demokratien var
hvarje borgare, som uppnått en viss ålder, för det mesta 30 år, kvalificerad till
domare, huru fattig han än månde vara. För att nu förebygga faran för bestickning,
blefvo domstolarne försedda med talrika domare, i regel flere hundrade. Men ett så
stort antal var möjligt att åstadkomma endast under förutsättning, att dagtraktamente
ur statskassan utbetalades till domarne. Detta hade naturligtvis den följden, att de
mindre bemedlade klasserna trängdes att komma fram till domarämbetet, där en
dagspenning kunde förtjenas utan mödosamt arbete, under det att de mera
bemedlade och välmående höllo sig borta därifrån, enär de små slantar, som betalades åt
domarne, för dem ej behöfde komma i betraktande. På detta sätt blefvo domstolarne
inom kort pöbeldomäner, och det bildade sig i de större städerna, särskildt i Athen,
ett formligt domstolsproletariat, hvars medlemmar dag ut och dag in sutto på
dom-stolsbänkarne. För samvetslösa anklagare var det lätt att uppväcka sådana
hundra-höfdade domarkollegiers dåliga passioner eller sätta deras vinstbegär i rörelse,
och det har nog ofta förekommit, att rika anklagade dömdes blott därför, att deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free