Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Demokratiens fall. - 14. Reaktionens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lag och hastade tillbaka till sitt läger väster om staden. Akragas tycktes räddadt.
Men det lyckades icke att tränga karthagerna ur deras befästa ställningar; kriget drog
ut på längden, och då man försummat att draga försorg om regelbunden
provian-tering, började den folkrika staden lida brist må lifsmedel. Från Syrakusa sjöledes
sända förråd föllo i fiendens händer. Då ansåg man sig icke längre kunna hålla
Akragas, utan beslöt att utrymma staden (midvintertid 406-405). Den af invånarne
utrymda staden besattes af fienden, som här tog vinterkvarter.
I Syrakusa framkallade underrättelsen härom naturligtvis ett förkrossande intryck.
Man talade öppet om förräderi. För visso hade de, som fört kommandot i Akragas,
visat en exempellös oskicklighet, och det var obetingadt nödvändigt att återkalla dem.
l denna riktning var framför alla Dionysios verksam, en ung officer, som synnerligen
utmärkt sig under det senaste fälttåget. Då han därjämte hade goda förbindelser
med stadens högsta kretsar, vann han snart sitt syfte. De fältherrar, som
upp-gifvit Akragas, blefvo afsätta och ersatta med nya män, bland hvilka Dionysios
var en. Han genomdref nu, att de för politiska brott förvisade återkallades; sedan
förstod han att göra sina medfältherrar misstänkta hos folket och bragte det
slutligen därhän, att han utvaldes till öfverfältherre. Sålunda i besittning af makten
bortkastade han all förställning och lät med honom personligen tillgifna trupper
besätta arsenalen och öfvertog själf hela regeringsmakten. Staden förblef lugn, ty den
öfvertygelsen var allmän, att endast en diktatur kunde bringa räddning.
Nu grepo karthagerna på nytt till offensiven och började (midsommar 405)
belägringen af Gela. Dionysios ilade till undsättning, men hans angrepp på den fientliga
ställningen slutade med fullkomligt nederlag. Det blef nödvändigt att utrymma Gela
och det närbelägna Kamarina och bringa invånarne i säkerhet till Syrakusa. I följd
af detta utbröt myteri i hären; de syrakusanska ryttarne, idel unge män ur goda
familjer, vägrade lyda Dionysios, skyndade till Syrakusa och fingo staden i sitt våld.
Emellertid följde Dionysios de upproriske tätt i spåren, trängde genom en obevakad
port in i staden och dref utan svårigheter ryttarne, som icke hade väntat något dylikt,
ut ur staden. Nu stod Dionysios’ makt fastare än någonsin.
Äfven karthagerna gjorde nu anbud om fred. På en belägring af Syrakusa ville
de så mycket mindre inlåta sig, som Sparta efter slaget vid Aigospotamoi hade fria
händer och säkerligen lika litet, som nio år förut, då staden belägrades af athenarne,
skulle hafva lemnat denna utan understöd. Men å andra sidan var Dionysios
öfvertygad, att under det tillstånd, som härskade i Syrakusas härväsen, och under den
splittring, som rådde bland Västerns greker, det ej för ögonblicket vore att hoppas
på en seger öfver Karthago. Så kom man till snar förlikning. Karthago behöll de
eröfrade städerna; de landsflyktiga borgarne fingo återvända, men såsom skattpliktiga
undersåtar under Karthago. I gengäld erkändes Dionysios såsom Syrakusas
behärskare (hösten 405).
14. Reaktionens tid.
Sparta hade nått det mål, för hvilket det 27 år förut gripit till vapenT Det
athenska riket låg i spillror, hela Grekland erkände utan protest Sparta såsom
ledande makt. Det gällde nu att gifva nationen en ny organisation, som utan att
alltför mycket inskränka de enskilda staternas själfständighet dock ställde deras
militära och finansiella krafter till den ledande maktens förfogande.
Naturligtvis lades lösningen af denna uppgift i händerna på den man, hvilken Sparta
hade att i främsta rummet tacka för sin nuvarande ställning. Inför glansen af segern
vid Aigospotamoi förbleknade till och med konungarnes anseende. I hemlandet liksom
i de af honom befriade städerna kommo förtjenta hedersbetygelser Lysandros till del
i rikaste mått, ja till och med altaren invigdes åt honom, vid hvilka offer hemburos
åt honom liksom åt en af heroerna.
För hellenernas frihet hade Sparta en gång börjat kriget mot Athen, och det hade
det ärliga uppsåtet att nu efter segern ej blifva detta program otroget. Hvad som
framför allt gjort det athenska herraväldet förhatligt, tributerna och utöfvandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
