Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Reaktionens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
272
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Attiska lekyther i museet i Athen.
Efter fotografi i tyska arkeologiska institutet i Athen.
afrättas. Till och med en alltigenom så konservativ man som Nikias’ son Nikeratos
fördes till döden, blott därför att han icke hade velat sluta sig till den oligarkiska rörelsen.
Inom själfva regeringen höjdes röster mot ett så vansinnigt tillvägagående, särskildt
rådde Theramenes nu liksom några år förut till moderation, men han såg sig trängd
åt sidan af de extrema elementen. Dessas ledare var Kritias, en man af mångsidig
bildning, som hade gjort sig ett namn såsom skald, såsom talare och såsom politisk
författare. Sedan anhängare till Alkibiades hade han efter dennes andra fall blifvit
drifven i landsflykt; i följd häraf hade han blifvit fanatiker och såg Athens räddning
endast i det hårdhändtaste tillvägagående mot demokratien. Han genomdref, att de
politiska rättigheterna skulle inskränkas till 3,000 borgare af pålitlig oligarkisk
öfvertygelse. Fåfängt hade Theramenes uppträdt emot allt detta. Slutligen lät Kritias sina
bödlar gripa honom och utan dom och rannsakning föra honom till döden. Icke
bättre förfor han med sin gamle vän Alkibiades, som efter slaget vid Aigospotamoi
hade flytt till den persiske satrapen vid Hellesponten, Pharnabazos, och hade för
afsikt att resa till storkonungen. Kritias ansåg med fullaste rätt Alkibiades vara den
allra farligaste motståndaren till den nu i Athen bestående ordningen. Han lät därför
utfärda ett förvisningsdekret för honom och utverkade genom Lysandros’inflytande,
att Pharnabazos lät mörda sin gästvän.
Tvedräkten i det oligarkiska lägret gaf nytt mod åt de athenska emigranterna.
Deras mest framstående man var Thrasybulos, som 411 vid tiden för den
demokratiska rörelsen bland flottmanskapet på Samos hade stått i främsta ledet och sedan
under Alkibiades hade innehaft viktiga befälsposter. Han hade funnit en fristad i
Thebe, och därifrån besatte han under vintern 404-403 med sjuttio kamrater det
förfallna bergfästet Phyle uppe på berget Parnes vid gränsen. Han erhöll snart nytt
folk från Athen, och när de trettio i spetsen för spartanska besättningstrupper ryckte
mot honom, var han redan stark nog att tillbakaslå deras angrepp med kännbara
förluster för motståndarne. Efter denna framgång drog han i spetsen för 1,000 man
till Peiraieus, hvarest han på höjden af Munychia intog en fast ställning. De trettio
uppbjödo nu hela sin makt emot honom, men deras anfall blef äfven denna gång
tillbakaslaget, och, hvilket gaf segern dess fulla betydelse, Kritias befann sig bland de
döde på slagfältet. Nu sammanstörtade hjälplöst de trettios välde. De 3,000 valde
en ny regering, som kom att bestå af 10 anhängare till Theramenes, medan de trettio
lemnade Athen och sökte en tillflykt i Eleusis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
