Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Reaktionens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
274 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Medan således ett fullständigt systemombyte inträdde i Spartas rikspolitik,
fortsattes den yttre politiken i Lysandros’ anda. Elis, som efter Nikiasfreden skilt sig
från Sparta, blef nu tvunget att återinträda i det peloponnesiska förbundet och
straffades för sitt affall genom mistningen af de samhällen, som stodo i
underdånighetsförhållande till detsamma (400). Spartas gamla dödsfiender och Athens trogna
bundsförvanter, messenierna, fördrefvos från Naupaktos. I Thessalien uppträdde Sparta
mot öfvergrepp af konung Archelaos af Makedonien. Men framför allt var det Asiens
angelägenheter, som togo Spartas uppmärksamhet i anspråk.
Konung Dareios i Persien hade aflidit år 404, och hans äldste son Artaxerxes
hade följt honom på tronen. Men den yngre sonen Kyros ville icke underordna sig
brodern. Han hade som ståthållare i Sardes haft tillfälle att lära känna de grekiska
truppernas obetingade öfverlägsenhet gentemot asiaterna. Grekiska legotrupper kunde
han nu i obegränsadt tal få värfva, sedan det stora kriget nått sitt slut. Kyros
värfvade således i Grekland en här på 12,000 man och anträdde i spetsen för denna
marschen inåt Asien (våren 401). I tacksam hågkomst af de tjenster, som Kyros
en gång gjort det emot athenarne, hade Sparta icke blott tillåtit värfningarne, utan
det sände äfven en liten truppstyrka och en eskader till hans hjälp. Det skulle ju
för Sparta vara af omätligt värde, om en bepröfvad vän, såsom Kyros var, bestege
Achaemenidernas tron. Kyros kom också utan att finna motstånd nästan ända till
Babylons portar. Här, vid byn Kunaxa, mötte honom hans broder med en
öfverlägsen truppstyrka. Men den kungliga härens vänstra flygel höll icke stånd mot
grekernas angrepp, och dagen skulle hafva varit afgjord, om icke Kyros oförsiktigt
exponerat sig och ljutit döden i handgemänget. Konungen vände sig nu mot de
segrande grekerna, men äfven denna gång grepo hans trupper till flykten, och
hellenerna förblefvo herrar på slagfältet.
Emellertid hade företaget blifvit ändamålslöst genom Kyros’ död, och för grekerna
återstod endast återtåget till kusten. Under stora besvär och faror och icke utan
stora förluster lyckades det dem slutligen att vid Trapezunt komma fram till Svarta
nafvet, till stor del tack vare klok ledning af athenaren Xenophon, en ännu ung
officer, som senare gjort sig ett berömdt namn som författare. Om också de
>tio-tusendes» tåg förblef utan hvarje omedelbar verkan, så har det dock, världshistoriskt
sedt, en mycket framstående betydelse. För första gången hade en grekisk här trängt
in i hjärtat af perserriket, och den väg var öppnad, som Alexander senare beträdde.
Dessutom förde detta tåg till brytning mellan Sparta och Persien, hvilken brytning
hade till följd det spartanska öfverväldets fall och därigenom bestämde den grekiska
historiens förlopp under de närmaste femtio åren.
Sparta hade alltför öppet tagit parti för Kyros, för att det skulle hafva varit
möjligt att ännu länge upprätthålla det vänskapliga förhållandet till Persien. Man
tog alltså i sitt beskydd de grekiska städerna på Mindre Asiens kust, hvilka förut
stått under Kyros men icke ville foga sig under Tissaphernes’ välde. Denne hade
konungen till lön för hans lojala hållning under Kyros’ uppror åter insatt till satrap i
Sardes. En peloponnesisk här på 5,000 man gick redan sommaren 400 till Ephesos
och förenade sig där med resterna af Kyros’ värfvade manskap, hvilket nu trädde i
spartansk tjenst. Denna makt var mer än tillräcklig för att skydda lonien och
gränsområden^ mot Tissaphernes’ angrepp. Följande år grepo spartanerna till offensiven,
och inom få dagar blef hela Troas vunnet. Nu följde länge underhandlingar, som
från persisk sida fördes blott för syns skull, så att kriget började på nytt under våren
397. Härarne möttes vid Tralleis i Maiandrosdalen inom Karien, men båda parterna
saknade mod att låta det komma till ett afgörande, och så slöts än en gång
vapenstillestånd. Emellertid voro Greklands städer på asiatiska kusten nu befriade från
det persiska öfverväldet.
Under tiden hade äfven i väster befrielsekriget mot barbarerna börjat. Där hade
Dionysios efter fredsslutet (405) närmast arbetat på att befästa sin egen ställning i
Syrakusa. Ett farligt uppror, som så när hade föranledt hans fall, nedslogs i sista
stund, och under spartansk förmedling åstadkoms en försoning mellan partierna,
hvarvid Dionysios erkändes såsom statens öfverhufvud, men i alla viktigare
regeringsåtgärder förblef han bunden vid rådets och folkförsamlingens bifall, hvilket i betrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
