Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Demokratiens pånyttfödelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEMOKRATIENS PÅNYTTFÖDELSE.
291
.som var villig att betala. För Philomelos blef det därför lätt att ihopbringa en rätt
stark legohär och att med den illa tilltyga lokrer och thessaler, när de ryckte fram
mot Delphi. Men nu drogo boioterna med hela sin makt in i Phokis, och Philomelos’
här låg under för deras öfverlägsna krafter vid Neon på nordsidan af Parnasos, och
ban själf var bland de fallne. Det lyckades dock att behålla Delphi. Onomarchos,
«om nu öfvertog högsta befälet, samlade snart genom att hänsynslöst taga
tempelskatterna i anspråk en ny legohär. Med denna inföll han i Boiotien, intog
Orcho-menos och vände sig se-
dan till Thessalien,
hvarest han fann
bundsförvanter i Lykophron och
Peitholaos, efterträdare
till tyrannen Alexandros
i Pherai. Thessalerna
kommo därigenom i ett
så betänkligt läge, att för
dem intet annat återstod
än att påkalla Filip af
Makedonien såsom
hjälpare. Men Onomarchos
besegrade konungen i t va
drabbningar och tvang
honom att utrymma
Thessalien. Då vände
han sig på nytt mot
Boio-tien, intog Koroneia och
slog vid Hermes’ tempel
d stadens närhet den
thebanska styrkan. Han
var nu den mäktigaste
mannen i Grekland, och
det såg ut, som skulle på
den thebanska maktens
spillror uppstå ett
pho-kiskt rike. Utan tvifvel
var Onomarchos en
begåfvad krigare och
statsman, men han var
anförare blott för
legotrupper, och dessutom
fattades honom, den säkra
grund, på hvilken Filips
makt hvilade. Det var
hans öde, och för detta
måste han falla.
Ungefär samtidigt
sammanstörtade det
siciliska rike, som
Dionysios trodde sig hafva
»förankrat med
kopparkedjor». Efter slaget vid
Kronion rådde i väster
djup fred ungefär ett
årtionde. Under dessa år
kunde Dionysios rikta
sin uppmärksamhet på
moderlandets
angelägenheter. Han understödde
Sparta mot Ahten och
Thebe och verkade äfven
på diplomatisk väg för
återställande af freden.
Men därför hade han
icke glömt sin ungdoms
ideal, karthagernas
fördrifvande från Sicilien.
När ett uppror, som
utbrutit i Libyen och på
Sardinien,tycktes honom
erbjuda ett gynnsamt
tillfälle, ryckte han än en
gång i fält (368). Den
karthagiska provinsens
städer i västra delen af
Sicilien tillföllo honom
till största delen, men
det fasta Lilybaion
förmådde han ej taga. Detta
skulle blifva hans sista
fälttåg, ty han dog
följande vår (367) i en
sjukdom. Han var då en-
Mausolos’ staty. London.
Efter Brunn, Denkmäler, F. Bruckmann A. G.
däst 63 år gammal.
Dionysios har uppnått stora ting, större ting än någon annan af hans samtid. Det
är hufvudsakligen hans förtjenst, att Sicilien förblef bevaradt från det ödet att komma
under främmande herravälde. Det mäktiga rike, som han skapade, bildar en
välgörande motsats till de splittrade politiska förhållandena i det grekiska moderlandet.
Hvad han uträttat, tillförsäkrar honom en plats bland alla tiders störste fältherrar
och statsmän. Hans samtida hafva visserligen icke kunnat förlåta honom, att
han sönderbrutit statens fria författning och gjort sig till statens »tyrann». De
blickade på honom med blandade känslor af förakt och beundran. Han har själf
en gång sagt, att envåldsmakt (tyrannis) är all orätts moder, men han har själf
aldrig varit en tyrann i ordets nuvarande betydelse, han har icke utgjutit
medborgares blod, såvida det icke var oundgängligt nödvändigt för vinnande af hans ändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
