Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Det andliga lifvet efter det peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET ANDLIGA LIFVET EFTER DET PELOPONNESISKA KRIGET.
295
visning begärde han aldrig och kunde det icke heller, eftersom han ej höll någon
regelmässig kurs. Han hade helt små behof och kunde därför lefva på räntan af
sin lilla förmögenhet.
För att förstå naturvetenskapliga problem fattades honom nödig bildning. Han
var liksom alla fromma i landet öfver hufvud taget af den meningen, att det vore
gudlöst att sysselsätta sig med sådana ting. Detta vore också fullkomligt öfverflödigt,
ty den sanna kunskapen vore ej möjlig att vinna och vore, äfven om den kunde
vinnas, oss till ingen nytta. Natursinne saknade han fullständigt. >Träden kunna
ingenting lära mig», plägade han säga. I stort sedt hyllade han en platt utilitarism.
Vi böra göra det goda, emedan detta är för oss det nyttiga. Ingen vill med afsikt
tillfoga sig själf skada. Det är därför nog att lära människan hennes sanna intresse,
på det att hon må handla i enlighet med detta eller, med andra ord, dygdigt. Ty
Volivrelief tillegnad de eleusinska gudomligheterna.
Originalet i museet i Athen. Efter Brunn, Denkmäler der griechischen und römischen Kultur,’ F. Bruckmann^. SG.
dygden är ingenting annat än insikten om det verkligen nyttiga, alltså om det goda.
Därför är dygden möjlig att lära. Att inom människans bröst jämte det nyktra
förståndet äfven lidelser förekomma, det bekymrade ej Sokrates. Liksom han fullkomligt
hade sig själf i eget våld, så fordrade han detta också af andra.
Nu gällde det således att bestämma, hvad som vore det för oss nyttiga, och i
denna frågas besvarande såg Sokrates sin viktigaste uppgift. Han trodde sig kunna
lösa den genom en undersökning om »hvad hvarje ting egentligen vore», och han
menade, att härför vore det nog att genom en definition bestämma hvarje begrepp,
som var gifvet i språket. Att med ett sådant tillvägagående intet vetande är att vinna,
utan på sin höjd en vetenskaplig terminologi, det insåg han icke, och därför kom
hela saken att utmynna i en lek med ord. Det är detta, som nu för tiden gör oss
hela sokratiken så onjutbar. Naturligtvis fann han, hvad han medvetet eller
omedvetet sökte, bekräftelse på den allmänna folkmoralen, och därutöfver har han
knappast gått. Denna moral motsvarar den gudomliga världsordningen. Vidare säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
