Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Det andliga lifvet efter det peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Denna sättes lika med gudomen. Sinnevärlden uppstår därigenom, att »världsbildaren»
formar ut idéerna i materia.
Icke heller i afseende på de yttersta tingen har Platon låtit sig nöja med Sokrates’
agnosticism. Han anslöt sig fastmer till de orphisk-pythagoreiska lärorna om
själavandringen. Därigenom erhöll naturligtvis hans etik en annan karaktär än den
sokratiska. Äfven Platon tror, att endast vetande förer till dygd och dygd till
lycksalighet, men under det att Sokrates blott tänkte på detta lifvet, löper däremot hos
Platon allting ytterst ut på en förberedelse till det som är på andra sidan, På detta
sätt har den religiösa kärnan i Sokrates’ lära kommit till utveckling i en riktning^
som under århundradens förlopp ledt öfver till kristendomen. Till plats för sin
verksamhet utsåg Platon först gymnasion i Akademien framför Athens portar. Dit
strömmade snart i stort antal ynglingar från alla delar af den grekiska världen.
Många bland dessa unga intogo senare en ledande ställning inom nationens andliga
lif. Här lärdes utom de filosofiska disciplinerna äfven matematiken såsom inledning.
Senare förvärfvade Platon i närheten af gymnasion en trädgård, som därefter under
århundraden blef platsen för hans skola. Därmed blef Platon grundläggaren af det
första universitetet.
Vid sidan häraf utvecklade Platon en omfattande litterär verksamhet. Ingen af
föregångare och samtida har skrifvit så mycket, Demokritos undantagen. För det
mesta är det små stridsskrifter, i hvilka Sofisternas läror och de andra sokratiska
skolorna bekämpas i skarpaste form. Större sammanhängande verk har han
författat endast öfver det ämne, för hvilket han hade minsta kallelsen, nämligen öfver
reformeringen af staten och samhället.
Så omätligt inflytande än Platons lära har utöfvat på det mänskliga tänkandets
senare utveckling, så var dock denna lära alltför främmande för denna världen, för
att den skulle hafva kunnat utöfva en djupare verkan på samtiden. Det fjärde
århundradets andliga lif står öfver hufvud taget icke under sokratikens utan under
sofistikens tecken redan af det skälet, att denna senare i främsta rummet afsåg
praktiska mål. Protagoras dog visserligen redan under det peloponnesiska kriget,
men Prodikos, Hippias, Thrasymachos och Gorgias hafva ännu något årtionde
öfver-lefvat krigets afslutning och förblifvit intill lifvets slut ansedda såsom de mest betydande
andliga storheterna i Grekland. Till Thrasymachos anslöt sig athenaren Polykrates,
som efter sin lärares sed offentliggjorde tal såsom mönsterstycken. Bland annat har
han utgifvit en anklagelseskrift mot Sokrates, till rättfärdigande af den dom, som
fälldes öfver honom. Denna skrift framkallade från motsidan en liflig polemik. Den
diktionens enkelhet, som omhuldades i Thrasymachos’ skola, motsvarade icke tidens
smakriktning, och så fick Gorgias’ art öfverhanden. Af denna skolas lärjungar har
Isokråtes (436-338) uppnått den största berömmelsen. Han gällde för samtid och
eftervärld såsom vältalighetens egentlige klassiker, och han har utöfvat ett afgörande
inflytande på utvecklingen af den grekiska prosan och därmed på prosan hos alla
kulturfolk. Till denna betydelse har han kommit genom att behålla det väsentliga
i Gorgias’ stil, nämligen den konstrikt ordnade periodbyggnaden, men afsöndra de
öfverdrifna grannlåter, hvilka voro Gorgias så kära. Spår af en kraftig lidelse få vi
ej söka hos honom. Hans tal, till större delen ej afsedda för muntligt föredrag,
äro sorgfälligt utarbetade kabinettstycken. De lemna oss därför kalla, men väckte
hos samtiden obegränsad beundran. Från när och fjärran strömmade till honom
lärjungar, till största delen ur de högsta samhällskretsarne, och hans framgångar
såsom lärare voro icke mindre än hans framgångar såsom författare. Om han också
gaf sina lärjungar ytterst blott en formell bildning, så var han dock därjämte ifrig
att utdana dem till goda karaktärer. Vid slutet af sin långa lefnadsbana kunde han
berömma sig af att en lång rad af nationens yppersta män hade honom att tacka
för sin bildning. Därför har han på sin samtid utöfvat ett mycket djupare intryck
än Platon, något som denne senare kände ganska bittert. Detta ligger emellertid
icke blott däri, att Isokråtes meddelade undervisning i en konst, som kunde få bättre
användning i praktiken, utan framför allt däri, att han hade bevarat en öppen blick
för det verkliga lifvet och dagens behof, medan Platon byggde sin ideella värld. Så
har Isokråtes lefvat för sin samtid, Platon för en aflägsen framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
