Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ekonomiska och sociala förhållanden i 4:de århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17. Ekonomiska och sociala förhållanden i 4:de århundradet.
På den femtioåriga fredliga utvecklingen efter slaget vid Plataiai intill utbrottet
af den stora kraftmätningen mellan Athen och Sparta hade följt en period af nästan
oafbrutna krig. Men huru stora de ekonomiska offer än voro, som nationen fick
göra, så var dess lifskraft stark nog att inom kort rikligen ersätta alla förluster.
Till och med Athen, som hade lidit mer genom det peloponnesiska kriget än någon
annan stat, hemtade sig
ganska snart. Det
förblef efter kriget liksom
före detsamma
medelpunkten för Greklands
handel och industri och
var på konung Filips
tid hvad det varit på
Perikles’, den största
och rikaste af alla
Greklands städer. Tidtals
var det visserligen
öf-verflygladtaf Syrakusa,
när detta under den
äldre Dionysios blifvit
den grekiska Västerns
hufvudstad, men
för-vecklingarne i följd af
Dions tåg och
detsyra-kusanska rikets däraf
föranledda förstöring
åstadkommo ett svårt
bakslag, efter hvilket
staden lyckades hemta
sig först då, när
Timoleon återinförde
ordnade förhållanden,
hvartill vi längre fram skola
återkomma. Siciliens
öfriga städer trädde i
jämförelse med
Syrakusa mera i
bakgrunden. Akragas och Gela
kunde aldrig helt
öfvervinna följderna af den
karthagiska eröfringen,
och Selinus var
sedermera endast en skugga
af hvad den fordom va-
Lysippos’ Apoxyomenos i Vatikanen
i Rom.
Efter Brunn, Denkmäler, F. Bruckmann A. G.
rit. Ännu svårare fingo
de italiotisk-grekiska
städerna lida genom
lucanerna. De föllo i
barbarernas händer
eller förlorade en stor del
af det landområde, af
hvars produkter deras
välstånd hade berott.
Blott Tarent, som
genom sin förträffliga
hamn var stapelplatsen
för handeln mellan
Grekland och nedre
Italiens städer och där
i följd häraf en
blomstrande industri ut
vecklat sig, förblef oberördt
af förfallet. Ja, för
denna stad uppgingo
dess mest glänsande
dagar, sedan de
rivaliserande städerna hade
gått tillbaka. På ett
liknande sättblef
Ephe-sosdet grekiska Asiens
främsta stad, sedan
under det peloponnesiska
kriget de skrankor hade
fallit, som förut afstängt
kusten från upplandet.
Mytilene och Chios
bibehöllo sin forna
betydelse. På Rhodos, den
tredje stora ön vid
asiatiska kusten,
sammanslöto sig de där
bestående samhällena till ett
statsväsen år 408 och
följd af sitt gynnsamma
grundade en ny hufvudstad, som erhöll öns namn och i
läge vid den stora handelsvägen öfver det Egeiska hafvet till Östern inom kort
uppnådde en betydande blomstring.
Landtbruksnäringarne ledo mycket värre af krigen. Hvarje fientligt infall ledde
till en grundlig ödeläggelse af landet, hvarvid byggnaderna nedbrändes, fruktträden
afhöggos och vinbergen förstördes. Det dröjde långa år, innan följderna af en sådan
ödeläggelse hade öfvervunnits, och därunder hade just jordegendomen att bära den
hufvudsakliga bördan af de direkta skatterna, hvilka i krigstid ofta uppnådde en
tryckande höjd. Detta måste leda till ruin för många jordegare. Icke mindre
för-därfliga voro de inre förvecklingarne, af hvilka de flesta grekiska stater på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
