Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ekonomiska och sociala förhållanden i 4:de århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EKONOMISKA OCH SOCIALA FÖRHÅLLANDEN I 4:DE ÅRHUNDRADET.
309
de demokratiskt styrda staterna, festligheterna med ständigt stegrad glans. I Tarent
skola fester hafva firats i större antal än det finnes dagar i året, och om vi bortse
från den handgripliga öfverdrift, som uttrycket innebär, så vore förhållandena i
Athen af samma art. Vidare företog nian sig nu att vid festerna utdela penningar
bland folket, på det att gemene man skulle kunna göra sig en glad dag. I Athen
gick man därhän, att alla besparingar i budgeten förbrukades på detta sätt. Dessa
s. k. »skådepenningar» (theorikonj blefvo en kräftskada på hela finansväsendet, ty nu
kunde ej vidare komma
ifråga att samla en
reservfond. Sålunda
tvangs man att vid
oförutsedda behof,
särskildt i och för krig,
tillgripa den direkta
beskattningen. För sådant
ändamål företogs vid
det nya sjöförbundets
stiftande år 377 en
taxering af all lös och fast
egendom, hvilken gaf
ett resultat af 5,750
talenter (öfver 27,000,000
kronor) och sedermera
utgjorde normen för
beskattningen.
Naturligtvis beviljades
sådana skatter endast
motvilligt och i yttersta
nödfall, och därför
härskade så godt som
beständig ebb i
statskassan. Det inträffade till
och medj att
rättskipningen stod stilla,
emedan i statskassan ej
funnos penningar till
utbetalningen af
do-marnes dagaflöning.
Äfven fältherrarne
erhöllo vanligen ytterst
otillräckliga
penningmedel och sågo sig
därför tvungna att af
vän och fiende uppbära
kontributioner för att
Den knidiska Aphrodite i Munchen.
Efter Brunn, Denkmäler, F. Bruckmann A. G.
kunna betala sold åt
sina trupper, och detta
gjorde redan på förhand
en ordnad, metodisk
krigföring omöjlig. Det
är just dessa finansiella
svårigheter, som i
betydande mån hafva
bidragit till, att det
athenska sjöväldet, trots så
många löftesrika
ansatser, icke kunde
under det fjärde
århundradet återvinnas.
Därtill stegrades
kostnaderna för
krigföringen i samma mån
som legotrupper
kommo till användning.
Athen uppställde för
första gången en sådan
trupp under det
korintiska kriget,när det blef
nödigt att hålla en
ständig garnison på
Isth-mos, en tjenstgöring,
som man ej vågade
kräfva af borgarne; till
och med Sparta har
under den svåra tiden
efter Leuktra flere gånger
användt legotrupper.
Sådana trupper i massa
hafva tyrannerna
användt: Dionysios af
Syrakusa, lason och hans
efterträdare Alexandros
af Pherai, vidare
Egyptens konungar och de persiska satraperna i Mindre Asien, ja, äfven perserkonungen
värfvade regelmässigt grekiska soldater för sina fälttåg, sedan deras öfverlägsenhet
öfver asiaterna på ett så glänsande sätt hade visat sig vid Kunaxa.
Detta förde till utbildandet af ett stånd af yrkesofficerare, och det är till en stor
del dessa befälhafvare öfver legotrupper, som den grekiska krigskonsten har att tacka
för de framsteg den vid denna tid gjorde. Redan under det peloponnesiska kriget
hade det visat sig, att lätta trupper och ryttare, om de riktigt användes, kunde vara
öfverlägsna det tungt beväpnade fotfolket, som hittills ensamt afgjort slaktningarne.
Därför började man öfverallt, till och med i det konservativa Sparta, uppställa
rytteri. Samtidigt framträdde nödvändigheten att göra liniefotfolket rörligare.
Iphikra-tes var den förste som gjorde detta. Han gaf sina legosoldater i stället för den tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
