Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Den grekiska enheten. - 19. Asiens eröfring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lenerna, inskeppade sig och sina trupper och återvände till det karthagiska området
i yäster på Sicilien, Nu förmådde icke Hiketas att längre Mila sig kvar i Syrakusa,
och Timoleon tog staden i besittning,
Men Karthago uppgå f icke sina planer att eröfra ön. Det utrustade en ny här,
och denna landsteg i Lilybaion. Gentemot denna fara slöt Hiketas fred med
Timoleon och ställde sina stridskrafter under hans befäl. Detsamma gjorde Hippon,
tyrann i Messene. På detta sätt kunde Timoleon rycka emot fienden med 12,000
man. Han mötte den till antal vida öfverlägsna karthagiska hären på Segestas
område, just när den stod i begrepp att gå öfver floden Krimisos, och han skred utan
dröjsmål till angrepp. Den fullständigt öfverraskade fienden förmådde icke ordna
sig och led ett fullständigt nederlag. Sicilien var räddadt undan främlingsherravälde
(omkr. 340).
I stället utbröto de inre tvistigheterna på nytt. Hiketas hyste ett blott alltför
berättigadt misstroende mot den gamle tyrannfienden Timoleon. Han afföll alltså från
denne och trädde åter i förbund med Karthago. Tyrannerna i Messene och Katane,
Hippon och Mamerkos, följde exemplet. Emellertid lyckades det Timoleon att slå
Hiketas, hvarpå tyrannen greps af sitt eget folk och utlemnades till Timoleon, som
genast lät afrätta honom. En andra seger af Timoleon öfver Mamerkos och hans
karthagiska hjälptrupper föranledde karthagerna att sluta fred. Karthago behöll
besittningen af sitt gamla område i väster på ön och lemnade Timoleon fria händer
i öster. Mamerkos förmådde ej längre hålla sig i Katane och flydde till Hippon i
Messene, dock äfven denna stad eröfrades snart af Timoleon, och båda tyrannerna
togos till fånga och afrättades.
Sicilien var nu fritt, och Timoleon kunde skrida till införande af en ny ordning.
Framför allt måste de sår, som den långa laglösheten gifvit, helas. För att fylla
luckorna i den starkt decimerade befolkningen inkallades ett stort antal kolonister
från moderstaden, och under den följande fredliga perioden uppblomstrade ön raskt
till sitt forna välstånd. I Syrakusa och i de öfriga städerna infördes en moderat
demokratisk författning. Till skydd mot Karthago slöto sig de grekiska samhällena
samman till ett förbund under Syrakusas ledning. Därpå nedlade Timoleon diktaturen,
som han innehaft i åtta år (337). Han slutade sin lefnad på ett landtgods i
närheten af Syrakusa midt ibland det af honom frigjorda folket. När han dött, blef han
såsom Syrakusas andre grundläggare hedrad med ett grafmonument på stadens torg.
Med små medel utförde han storverk. Efter djupt förfall hade Sicilien honom att
tacka för en period af ny blomstring, den sista, som det under forntiden upplefvat.
Dessvärre kunde ej hans verk ega varaktigt bestånd, ty gentemot en makt sådan
som Karthago kunde icke en lösligt hopkommen sammanslutning af själfständiga
stadsmenigheter betrygga Siciliens oafhängighet. För att uträtta detta fordrades en
stram militärmonarki. Denna monarki skulle snart nog komma.
19. Asiens eröfring.
Sedan ett halft århundrade stodo Asiens greker under persiskt herravälde,
pris-gifna åt allt det godtycke, som karakteriserar orientalisk misshushållning, för så vidt
de icke af egen kraft förmådde skydda sig däremot, hvilket var möjligt endast för
de större städerna, såsom Ephesos och Kyzikos. I moderlandet lyftades icke en
hand till försvar för stamfränderna. Hvarje stat tänkte blott på sina egna
småin-tressen och sökte för deras befordran storkonungens gunst. Synnerligen skamlöst
uppträdde Thebe i denna politik, hvilken den ju alltsedan Xerxes’ tid hyllade. Men
äfven Demosthenes, som öfverflödade med patriotiska fraser, då det blef tal om Filip,
var fullkomligt i saknad af nationalkänsla, när det var fråga om förhållandena till
Persien. Den allmänna meningen tänkte emellertid på helt annat sätt, och de män,
som sökte gifva uttryck åt densamma, tröttnade icke att ställa inför nationens ögon
den smäleken, att man i Asien fördrog främmande herravälde. I denna riktning hade
för första gången Gorgias talat under det korintiska krigets tid för den till fest
församlade menigheten i Olympia år 392, och han fann snart talrika efterföljare. Särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
