- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
323

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Asiens eröfring.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ASIENS ERÖFRING.

323

Utsikt öfver Ephesos.

Efter fotografi af Sebah & Joaillier, Constantinopel.

bindelse med hafvet, och blott ett ingeniörsangrepp kunde komma den på fall. Huru
svår en dylik uppgift är, hade Filip få år förut haft tillfälle att erfara framför
Perin-thos och Byzantion. Men det lyckades Alexander att göra bresch i murarne. Ett
förtvifladt utfall, som besättningen gjorde för att förstöra belägringsmaskinerna, blef
tillbakaslaget, och således återstod för Memnon ingenting annat än att utrymma
staden. Dock höll han de båda akropolerna besatta med sina trupper (senhösten 334).
Alexander förlade nu större delen af sina trupper i vinterkvarter under befäl af
Par-menion och gick själf med utvaldt manskap till Lykien och Pamphylien, hvilka
öfverlemnade sig åt honom så godt som utan motstånd. Vårtiden förenade han sig med
Parmenipn på det phrygiska höglandet, öfvergick sedan Tauros och besatte Kilikien.
De persiska trupper, som skulle försvara bergpassen, hade vid hans framryckande
gifvit sig på flykten.

Emellertid hade Memnon i spetsen för den persiska flottan i Alexanders rygg på
Egeiska hafvet gripit till offensiven. Chios föll i hans våld, sedan tvangs efter en
längre belägring äfven Mytilene att gifva sig. Men Memnon sjuknade och dog, och
i honom förlorade storkonungen sin skickligaste fältherre. Hans efterträdare, perserna
Autophradates och Pharnabazos, begåfvo sig öfver till Europa för att förmå grekerna
till uppror, men funno endast i Sparta tillmötesgående. Alla de andra städerna, till
och med Athen, förblefvo den nationella saken trogna. Thebes öde var en
fruktansvärd varning. Äfven Alexanders fiender höllo det för klokast att afbida det afgörande,
som förbereddes i Kilikien.

Konung Dareios hade vid budskapet om Alexanders öfvergång till Asien
sammandragit rikshären, något, som naturligtvis i följd af de stora afstånden inom perserriket
kräfde betydlig tid, och hade sedan tågat mot Syrien, dit han anlände mot slutet af
sommaren 333. Alexander hade länge blifvit kvarhållen i Kilikien genom ett svårare
sjukdomsfall. Vid underrättelsen om fiendens ankomst grep han, ännu knappt fullt
återställd, till offensiven och ryckte genom kustpassen till Myriandos i Syrien i för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 22:10:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/1/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free