Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Asiens eröfring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Ö
OS
fi?
W
»-b
CL.
>
sr
£3
Q-
.-*
O
S*
fD
n
o
CA
S"
5.
3"
o
"
väntan, att Dareios där skulle möta. Men medan han
utförde denna rörelse, hade Dareios öfverskridit passen
i Amanos, som skiljer Syrien från Kilikien, och hade
hunnit ned på kustslätten vid Issos. Han stod således
bakom Alexander och afskar hans förbindelse med
Grekland. Blott en segerrik drabbning kunde gifva
räddning, men i händelse af ett nederlag vore hela den
grekiska hären förlorad.
Dareios inväntade fienden i en stark
försvarsställning vid floden Pinaros. I truppantal var han Alexander
vida öfverlägsen, men han kunde på den jämförelsevis
trånga slätten icke bringa till fullständig utveckling sina
truppmassor, särskildt icke sitt bästa vapen, rytteriet,
och i följd däraf stannade segern hos makedoniernas
bepröfvade krigsduglighet. Alexander splittrade i
spetsen för sina rnakedoniska ryttare fiendens vänstra
flygel och därefter äfven centern. Den persiska härens
högra flygel, som bestod af grekiska legosoldater och
asiatiska ryttare, hade ditintills hållit stånd mot de
thessaliska ryttarne och den makedoniska falangen, men
den förmådde nu icke längre hålla sig. De persiska
ryttarne flydde; de grekiska hopliterna utrymde i god
ordning slagfältet. Den tidigt inbrytande höstnatten
gjorde snart slut på förföljandet; dock föll det persiska
lägret i Alexanders hand, hvarvid Dareios’ moder, hans
gemål Stateira och deras barn råkade i fångenskap.
Dareios hade räddat sig genom en hastig flykt, men
han förmådde icke åter samla sin här och kunde
under den närmaste tiden ej hafva en tanke på att än
en gång möta Alexander på öppna fältet. Han inledde
därför underhandlingar och förklarade sig beredd att
afstå Asien intill Eufrat och betala en
krigsskadeersättning af 10,000 talenter (omkring 50 millioner
kronor). Alexander afböjde anbudet; han visste att
det nu stod för honom öppet att eröfra Asien.
För det närvarande afstod Alexander från att
förfölja storkonungen; innan han drog till det inre af
Asien, måste han få kustprovinserna i sina händer.
Han ryckte således söderut mot Phoinikien. Alla städer
öppnade sina portar med undantag af den mäktigaste
bland dem, nämligen Tyros, som ansågs skyddadt mot
hvarje angrepp genom sitt läge på en ö invid kusten.
Alexander måste bryta detta motstånd. Han började
alltså att öfver den grunda hafsviken mellan staden
och fastlandet uppföra en damm, såsom Dionysios en
gång hade gjort vid belägringen af Motye. Strax
därefter blef han herre äfven öfver hafvet, ty de feniciska
och Cypriska kontingenterna lemnade, så snart hafvet
på våren blef segelbart, den persiska flottan och
återvände hem, där de ställde sig i Alexanders tjenst.
Således kunde Tyros angripas äfven från sjösidan.
Under belägringens sjunde månad föll staden (juli 332).
Semiterna fingo i fullaste mått erfara segrarens
hårdhet. Den del af befolkningen, som icke omkommit
under stormningen, såldes till trälar.
Alexander drog nu vidare mot Egypten. Under
vägen stormades efter två månaders belägring det mak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
