Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Asiens eröfring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ASIENS ERÖFRING.
327
1. Filip II:s guldmynt. 2. Densammes silfvermynt. 3. Alexanders guldmynt. 4. Densammes silfvermynt. 5. Lysimachos’
mynt med Alexanders bild. 1-4 i originalstorlek, 5 i dubbelförstoririg. Efter original i Kgl. Miinzkabinett i Berlin.
Filips och Alexanders mynt.
öfver en makedonisk medborgare. Utgången kunde icke vara tvifvelaktig. Philotas
hade icke förstått att göra sig omtyckt bland kamrater och underlydande, medan
Alexander själf var en afgud hos den stora massan af hären. Alltså blef Philotas
förklarad skyldig, och dödsdomen verkställdes genast af soldaterna. Men det svåraste
återstod nu. Det var klart, att Parmenion icke skulle med lugn taga det på hans son
föröfvade justitiemordet. Ett öppet inskridande mot honom kunde icke förekomma,
ty till en fällande dom öfver den allmänt ärade fältherren hade man aldrig kunnat
förmå hären, och dessutom stod Parmenion i Medien i spetsen för en stor och honom
fullständigt tillgifven truppstyrka. Alexander skickade således ögonblickligen ett ilbud
till Ekbatana med befallning till några tillförlitliga officerare att mörda sin general.
I följd häraf blef den åldrige generalen dödad i det kungliga palatsets trädgård.
Alexander hade spelat ett högt spel, men han hade vunnit. Nu var han konung i
den mening, som han ville vara det.
Nästa vår (329) drog Alexander öfver Paropamisos till Baktrien. Bessos vågade
icke möta på ett slagfält utan drog sig tillbaka öfver Oxos. Här blef han förrådd
af sina anhängare och utlemnad åt Alexander, hvilken skickade honom till Ekbatana,
där han blef stympad och afrättad, hvilket straff han efter persisk rätt hade förtjent
såsom sin konungs mördare och usurpator af makten. Men Baktrien var icke
härigenom vunnet. Först efter två år, fyllda af delvis på förluster rika strider, var landet
så pass lugnadt, att Alexanders närvaro icke längre ansågs nödig.
Alexander fann sig alltmera i en orientalisk despots ställning. Han förmådde icke
längre tåla någon motsägelse. När han en gång i ett festligt lag i Marakanda råkat
i tvist med sin gamle vän Kleitos, nedstötte han honom med egen hand. Hans asia^
tiska undersåtar hälsade honom som storkonung genom att kasta sig ned på marken
(proskynesisj, och han skulle gärna velat hälsas på samma sätt af makedomerna och de
öfriga grekerna, men han måste afstå härifrån i följd af det allmänna ogillande, som
denna åstundan framkallade. Allt detta gaf anledning till en ny sammansvärjning,
denna gång ibland de makedoniska adelspagerna, som hade att betjena konungen
personligen. Den upptäcktes emellertid i rätt tid och bestraffades genom de skyldiges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
