Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hellenismens uppkomst och karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
336 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
nödvändigt, om den för ögonblicket afvärjda faran skulle i längden kunna hållas på
afstånd. Icke blott i krig, på alla områden af det mänskliga lifvet, i stat och hushållning,
i konst och vetenskap, hafva de ådagalagt den kraft, hvars oaflåtliga öfning blef för
dem natur under perserkrigets svåra nöd. Däraf kommer det sig, att efter detta krig
inom några få årtiondens trånga rymd koncentrerat sig en sådan rikedom af den
grekiska andens storverk, att den ännu i dag väcker häpnad och beundran. Men
redan under perserkriget hade mellan Athen och Sparta uppenbarat sig en rivalitet,
som hade ett nytt framträngande från Orientens sida till följd.
Hvarken för athenarnes deliska förbund eller för spartanernas peloponnesiska
lyckades det att i Hellas tillkämpa sig ledande inflytande, och en fredlig dualism
visade sig omöjlig att genomföra. Kampen bröt ut, och emedan de båda
statsgrupperna kunde hålla hvarandra i jämvikt, så kom det i och för ett afgörande i det
peloponnesiska kriget ytterst att bero därpå, hvilkendera parten kunde åstadkomma
den sista penningen, den siste soldaten, det sista skeppet. Afgörandet af denna
fråga tillföll Persien. Athen betvangs nämligen icke genom Spartas makt utan
genom persiskt guld. Kungsfreden af år 386 upphöjde storkonungen till herre
öfver de grekiska staterna, hundra år efter slaget vid Salamis är den persiska
diplomatien öfvermäktig äfven i det grekiska moderlandet. Först det makedoniska
konungadömet förmådde visa perserna tillbaka och förnya perserkriget.
En af de få allmänna satser, som erkännas af historieforskningen, leder till det
påståendet, att olika folk och stammar aflösa hvarandra i ledningen af det politiska
lifvet. Historiskt lif kostar nerver, kostar krafter. Folken tröttna, liksom
individerna. Uttröttade voro spartanerna på samma sätt som athenarne, och hvad
boio-terna angår, så hade Epameinondas’ personliga geni för en tid lyft dem efter det
boiotiska landskapets nationella samling under Thebe. Men äfven hans politiska
blick nådde icke utöfver stadsstaten, och det grekiska stadsbegreppet (polis) hade icke
längre någon framtid. Denna form för statslifvet hade ännu i det fjärde
århundradet f. Kr. lifskraft nog att hindra lifsyttringar af andra stater, men förmågan att
skapa något positivt hade den fullkomligt förslösat. Då uppträdde i motsats till de
grekiska Stammarnes och stadsstatens af historien förbrukade krafter den
makedoniska folkstammens, den makedoniska stamstatens, den makedoniska monarkiens
friska, oförbrukade kraft.
Skildt från thraker och illyrer och genom språk och härstamning närmast
förbundet med de grekiska stammarne, har det makedoniska folket icke deltagit i den
utveckling, som i och genom koloniseringen bragte hos de helleniska stammarne
deras samhörighet och enhet till medvetande och ledde till bildandet af den
helleniska nationen. Om också det makedoniska konungahuset var erkändt såsom
hel-leniskt, så ansågs det makedoniska folket icke såsom fullt helleniskt af den klassiska
tidens greker. Men när sedan makedonierna öfvertogo ledningen af hellenerna,
ansågo de sig i sin mån vara hellenerna öfverlägsna. Men detta har ingenting ändrat
i det förhållandet, att hellenerna genom makedonierna underkufvade perserriket.
Chaironeiadagen betyder icke den grekiska nationens undergång, den utgör inledningen
till en af dess största segrar. Den makedoniska ledningen förde hellenerna först till
nationell kamp mot perserna och sedan till en fredlig eröfring af främre Asien och
Egypten.
Sålunda har det grekiska elementet inverkat på Orienten, på ett sätt som aldrig
tillförne. Det är grekiska härskare, som bjuda och befalla i Babylon, i Baktrien
och Indien och vid Nilen. Det är en i viss mån enhetlig historia, som dramatiskt
utvecklar sig inom den väldiga rymden mellan Adriatiska hafvet och Syrten i
väster intill Indos i öster, mellan Donau i norr och Nilkatarakterna och
världshafvet i söder. Om det också icke lyckades att varaktigt sammanhålla
Alexandermonarkien såsom en enhet, så hafva dock alla de riken, som bildade sig på dess
grundval, sammanslutit sig till ett enhetligt statssystem, och i alla dessa stater kommo
de makedonisk-grekiska herrarnes och hellenerfolkets intressen att göra sig gällande.
Greken var alltid en god köpman och såsom sådan öfverlägsen till och med fenicerna.
Hvilka utsikter erbjödo sig icke nu för handeln i Alexandria, på Rhodos och i
Se-leukia! Hvilket uppland öppnade sig icke i Egypten och vid Eufrat! Till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
