Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hellenismens uppkomst och karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELLENISMENS UPPKOMST OCH KARAKTÄR.
339
stoiska filosofskolans grundläggare Zenon härstammade från en fenicisk-grekisk stad
på Cypern. Det första förkristliga århundradets mest betydande stoiske filosof,
Poseidonios från Rhodos, härstammade från det syriska Apamea. I motsats till den
ofvan framhållna förståndsklarheten inom vissa kretsar finna vi här, där Orienten
utöfvar sitt inflytande på den grekiska anden, ett framträdande af något irrationellt.
På detta sätt inkommer benägenheten för det irrationella och öfverförnuftiga i
helle-nismens filosofi. Detta framträder senare med mera styrka genom förbindelsen
mellan filosofi
och religion.
Men icke
endast d en grekiska
anden formas
genom
inflytandet från
Orienten; Orienten
själf mottager
inflytande från
Grekland.
Baby-loniern Berossos
och egyptern
Manetho vilja
lemna åt
grekerna historiska
framställningar,
hvardera
rörande hans
fäderneslands utveckling, och de
betjena sig af det
grekiska språket
och grekernas
litterära framställningssätt, ehuru
de ösa materialet
gnosis. Ty före
den bekanta
kristna gnosis
har i Orienten
gått en hednisk,
som börjar
alltmer öppna sig
för våra blickar.
Orientens
religioner hafva
knappast blifvit
berörda af
helle-nismens,dehafva
fastmera sin sida
utöfvat ett allt
starkare
inflytande på
hellenerna. Vi komma
nu in i
religionsblandningens tider och märka
synkretismens
framsteg.
Inom de
synkretistiska religionerna är det
Orienten, som är
den
bestämmande, utslagsgif
vande faktorn, och
omisskännliga
äro skillnaden
och motsatsen i
förhållande till
den klassiska
tidens grekiska
uppfattning. Den
klassiske
hellenen sätter icke
gud och värld,
kropp och själ,
ande och kött, i en skarp motsats till hvarandra, utan fastmer äro för honom båda
elementen förbundna i den innerligaste harmoni, och så högt anden än skattas,
är dock förakt för kroppen någonting fullkomligt ogrekiskt. Emot denna harmoni
står i Orienten en betoning af motsatserna, en dualism, redan tidigt fullt tydlig,
och kommer nu till giltighet - äfven i motsats till det äkta grekiska
uppfattningssättet. Gud och värld, gud och natur skiljas skarpt från hvarandra, och såsom
äkta hellen visade sig efter tvåtusen år Goethe däruti, att gud natur uppenbarade
sig för honom. Likaså hellenisk var hos Goethe den fulla uppskattningen af den
ur inhemska
källor. Mycket
djupare ingriper den
grekiska anden
på ett annat
område: grekernas
filosofiska tänkande tränger i
Orienten till de
därvarande religionerna och
framkallar i öster en
religiös
spekulation, en hednisk
Hellenistisk relief.
Originalet i Palazzo Späda, Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
