Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. De hellenistiska monarkiernas konsolidering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
358 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
Det var otvifvelaktigt, att Demetrios eftersträfvade att återeröfra sin faders rike.
Omkring år 290 stod han på höjdpunkten af makt. Men för att förhindra hans
vidare uppstigande förenade sig mot honom alla: Ptolemaios, Seleukos, Lysimachos
och i förbund med dessa den unge Pyrrhos. Pyrrhos och Demetrios denna tids
mest glänsande gestalter uppträdde nu mot hvarandra.
Pyrrhos var son af konung Aiakides i Epeiros, en frände till Olympias, När
Olympias störtades, var Aiakides (år 317) fördrifven från Epeiros och med honom
h^ns tvåårige son Pyrrhos. Hans syster Deidameia blef gemål till Demetrios
Poliorketes, och den makt, som Demetrios vann i Grekland år 307, satte också den
elfva-årige Pyrrhos på faderns tron; men när Demetrios år 302, fore slaget vid Ipsos,
lemnade Grekland, blef också Pyrrhos fördrifven. Han var då 17 år gammal. Vid
Ipsos fäktade han för Demetrios, som år 299 sände honom till Ptolemaios såsom
gisslan. Han blef det alexandrinska hofvets älskling och förmälde sig med en
styfdotter till Ptolemaios. Efter Kassandros’ död sänder honom Ptolemaios år 297 till
Epeiros, där han åter bestiger sin tron. Svågerskapet till Demetrios hade redan
upplösts genom Deidameias död. Till den stora koalitionen mot Demetrios hade äfven
Pyrrhos anslutit sig. Man väntade ett angrepp af Demetrios på Asien och sökte
förekomma detta. Medan den egyptiska flottan afgår till Hellas, tränga Lysimachos
in i Thrakien och Pyrrhos i Makedonien. Demetrios’ krigshär gjorde myteri och
Demetrios måste fly, men han höll sig i Thessalien och Grekland samt i Peiraieus.
Ptolemeiska flottan tager Cykladerna, och i Makedonien utropar krigshären Pyrrhos
till konung år 288. Nu delas Makedonien mellan Pyrrhos och Lysimachos, och
Pyrrhos förenar västliga Makedonien med sitt konungarike i Epeiros. Men redan
år 284 fördrifves han ur Makedonien af Lysimachos efter att blott fyra år hafva
varit dess konung. Lysimachos’ rike omfattar efter år 284 hela Makedonien.
Demetrios hade måst vika ur Makedonien år 288, men hans temperament
lemnade honom ingen rö, och han sökte komma åt Lysimachos i Mindre Asien, hvarest
man icke var gynnsamt stämd mot dennes styrelse. Redan följande år 287
öfverlemnar han åt sin son Antigonos Gonatas styrelsen öfver Grekland och afseglar med
10,000 man till Mindre Asien. Men här vann han ingen varaktig framgång, vek
därför tillbaka till Kappadokien och gick vidare till Kilikien, som då tillhörde
Seleukos. Efter slaget vid Ipsos hade Seleukos förmält sig med Stratonike, Demetrios’ dotter,
men redan år 294 afstått denna sin gemål åt sin son Antiochos. I Kilikien föll
Demetrios 285 i händerna på Seleukos, som anvisade åt honom till vistelseort slottet
Apamea vid Orontes, och där dog Demetrios vid 54 års ålder redan år 283. I sin
ungdoms kraft och blomstring hade han tjusat världen och öfvervunnit sina fiender,
och från det djupaste fall höjde han sig ånyo till ärans och maktens högsta höjd,
och ännu icke tillintetgjord genom ett nytt fall, försökte han än en gång sin lycka.
Han hade icke låtit världen komma till rö, men skulle nu själf finna rö i ett
konungsligt fängelse. Nu återstod honom ingenting annat än njutningen, och i njutningen
förgicks han. Men i hans andligen begåfvade son, som hade behållit herraväldet
öfver Grekland, skulle hans hus ånyo höja sig och ännu ett århundrade upprätthålla
Antigonidernas berömmelse.
I Egypten hade emellertid inträdt regentombyte, och tronen hade ärfts, men icke
efter förstfödslorätten. Ur Ptolemaios’ äktenskap med Antipatros’ dotter föddes en
son Ptolemaios med tillnamnet Keraunos, efter den blixtrande Zeus. Ur faderns
gunst utträngdes hans moder Eurydike och han själf genom en anförvant Berenike
och hennes son Philadelphos, hvilken hon år 308 födde åt Ptolemaios Soter på ön
Kos. I betraktande af det förhållandet, att de hellenistiska konungarne upptogo
Alexanders exempel äfven i fråga om månggiftet, som var ett från Österlandet infördt
bruk, betydde Soters förmälning med Berenike ingen skilsmässa från Eurydike, men
Eurydike drog sig emellertid undan, lemnade hans rike och for till Miletos, som var
beläget inom Lysimachos’ rike. För att åt Berenikes son, Philadelphos, förskaffa
och säkert grunda tronföljden i Egypten nedsteg den förste Ptolemaios år 285
frivilligt från sin tron. Han öfverlefde detta sitt steg två år och såg Philadelphos
såsom sin efterträdare.
Philadelphos’ helsyster, Soters och Berenikes dotter, Arsinoé, hade blifvit den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
