Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Etruskerna och Roms begynnelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
366 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
tradition går tillbaka till tiden fördess uppkomst, så har dock redan den antika
forskningen själf, så har främst af alla den utdöende republikens störste lärde, M.
Te-rentius Varro från Reate (116-27 f. Kr.), af rester från det förgångna och från
förstenade former och formler i inrättningar och handlingar, som höra till kulten,
företagit sig att rekonstruera romerska stadens historia. När vid lupercalfesten den 15
februari Luperci eller vargprästernas kollegium i sin procession drogo omkring^ilatmus
för att försona och helga, så såg man i den renade kullen den plats, där befolkning
föjrst slog sig ned. Här lokaliserade fantasien Romuluslegenden. Den 11 december
syntes de sju bergens (icke sju kullarnes) fest fasthålla erinringen af en redan
utvidgad stad. En för sig själfständig och fristående menighet utbredde sig på
Kvi-rinalens bakre sluttning för att vid föreningen med menigheterna på de sju bergen
visserligen införlifva sin befolkning i den nya kommunen, men dock bibehålla sitt
eget prästerskap vid sidan af Palatinens. Mer än nitton århundraden hunno försvinna,
innan spadens vetenskap utvidgade vår kännedom om den gamla terrängen utöfver
Varros. Först de allra senaste årens gräfningar hafva fört oss till djupen af den
romerska marken, hvilka, länge igenfallna och fyllda, icke kunde gifva Varro någon
inblick i stadshistorien. Helt säkert har den åter i ljuset lagda svarta stenen,
»Ro-muli graf», visat oss icke stadens första ursprung, utan blott tider, då den ena
formen ttf traditionen lät Romulus här vara begrafven, under det att han enligt den
andra blifvit bortryckt till himmelen, alltså icke blifvit begrafven. Men den uråldriga
inskriften på Forum förer oss med den konung, som den omnämner, antingen
verkligen till tiden fore republikens införande eller åtminstone till en tid, då
offerkonungen för icke länge sedan hade efterträdt den politiske konungen. Helt
öfverraskande kom upptäckten af en gammal begrafningsplats på Forum, under det
att grafhålorna på Esquilinus, hvilka erinra om Neapels fattiggrafvar, sedan länge
voro kända. Liksom den Capitolinska kullen än i dag består af två höjder, Palazzo
Caffarellis och S:ta Marias in Ära Coeli, som äro skilda från hvarandra genom den
Capitolinska platsen, så var också Palatinus ännu icke jämnad och bildade ingen
enhet. Den mot Capitolinus vettande Germalus var också afskild från Palatium
genom sänkning i marken. Aventinus började bebyggas först i femte århundradet
f. Kr. och äfven Capitolium låg utanför de gamla boplatserna. På kullarne
vid Tibern funnos byliknande boplatser för folk af latinskt ursprung, hvilka enligt
arkeologiska fynd gå tillbaka till nionde och åttonde århundradena f. Kr. Här funnos
således åtskilliga byar, men dessa byar voro ännu icke Rom. Staden Roms och
staten Roms enhet hafva etruskerna skapat, etruskerna hafva grundlagt Rom.
Hvarifrån härstamma etruskerna? Deras språk lärer oss därom intet. Vi känna
etruskiskans klang af tusentals inskrifter, läsbara inskrifter, som äro affattade med
ett italiskt, från grekiskan härledt alfabet, och sedan några år tillbaka känna vi
också texten till en etruskisk bok af mumiebindorna från Agram. Vi veta, huru
etruskiskan låter, men vi förstå den icke; rnen vi måste förstå den, om den vore ett
indogermanskt eller indogermanskt-italiskt språk, liksom oskiskan, umbriskan och
latinet. Italiskt inflytande på etruskiska språket är påvisadt och förvånar icke heller,
när man betänker de historiska relationerna och inflytandet af italiskt blod från
Tos-canas äldre befolknings sida. Men därför är icke etruskiskan ett italiskt språk, ty
i sådant fall vore det för länge sedan ett tolkadt och uttydt språk liksom oskiskan
och umbriskan. Lika litet låter det tyda sig ur semitiska språk eller något annat
af de hittills bekanta språken. Det är en möjlighet, att etruskerna kommit från
Alperna, från Graubiinden och att de äro identiska med Graubiindens rseter, att de
framträngt mot söder, öfversvämmande öfre Italien och Toscana, i Toscana
underkuf-vande umbrer, falisker och latiner. Så torde etruskerna i sammanhängande massa
hafva utbredt sig från Tibern intill Graubiindens alptrakter, till dess att omkring år
400 f. Kr. de ur södra Tyskland kommande kelterna i området kring mellersta
Po trängde sig såsom en kil mellan Toscanas etrusker och Graubiindens rsetiska
folk och banade vägen för deras skiljaktiga utveckling. Om man däremot i senaste
tid åter velat söka deras ursprung i Östern och låter dem komma till Italien sjöledes,
så är därvid den anmärkningen att göra, att en förgrekisk inskrift på ön Lemnos vid
thrakiska kusten därför icke är etruskisk, att man ännu icke förstår den. Den kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
