Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Etruskerna och Roms begynnelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
368 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
I hvilken tid kan det etruskiska Roms grundläggning hafva infallit? Till midten
af det artonde årh. f. Kr. förlägger den allmänt gängse sagan densamma, men denna
saga hade ännu i de puniska krigens tidehvarf ingen fast form. Då kunde man ännu
tänka på att göra båda motståndarne jämt lika gamla och förlägga Roms och
j Karthagos grundläggning till samma år. På år 747 f. Kr. kom man därigenom,
att , man framför datum för konungarnes fördrifvande eller året 507 f. Kr., hvilket
man hemtade från konsulslistorna, insatte 240 år för 6 eller 7 konungar, hvilkas tid
var antagen efter en beräkning, som åt tre generationer anvisade 120 eller eventuellt
blott 100 år. Sannolikt hafva väl byarne på Tiberkullarne funnits omkring år 750
f. Kr., men emellertid intet etruskiskt Rom. Omkring år 700 f. Kr. diktade Hesiodos
från Askra sin »Teogoni». Han vet att berätta oss om en Latinos, som härskar öfver
alla lysande tyrseneiv Men denna föreställning skulle icke hafva uppstått, om vid
denna tid tvärtom tyrsener, etruskerna, fattat fast fot i Latium och grundlagt sitt
herravälde. Man ser, att det etruskiska Rom är yngre. Omkring år 700 f. Kr. var det
ännu icke grundadt, men det är flere generationer äldre än den romerska republiken.
Mellan åren 700 och 600 f. Kr. bör Roms grundläggning hafva infallit.
Den mäktigaste af de latinska städerna var Alba Lonjja, antagligen belägen vid
norra stranden af Albano-sjön vid foten af Albano-berget, det nuvarande Monte
Gåvo. Tidigt försvinner Alba ur historien, sedan den eröfrats af romarne. Alba
Longa föll i strid mot ett etruskiskt Rom, och Albas fall var etxuskermaklens största
framgång vid framryckandet mot söder. Den mäktigaste orten i Latium hade fallit,
men därmed var ännu icke hela Latium tillspillogifvet. Att Rom aldrig, hur långt
man än må blicka tillbaka i historien, varit endast en ibland de latinska kommunerna
är redan förut anmärkt. Det står fastmer alltjämt såsom en motsats till samlingen
af latinska stater. Nu är detta möjligt att begripa och förklara. Rom är trots de
latinska beståndsdelarne i dess befolkning i själfva sitt ursprung icke latinskt utan
etruskiskt.
En statlig enhet bildade Etrurien vid den tiden lika litet som senare, då ett
förbund mellan tolf städer skötte etruskernas gemensamma angelägenheter, och
förbunds-församlingen hade sina sammankomster vid Voltumnas tempel i Volsinii, nu Orvieto.
Till de etruskiska tolfstäderna hörde äfven Caere, det nuvarande Cervetri. När kejsar
Claudius genom sin moder Antonias och sin farmoder Livias förnuft hindrades från
oförnuftet att såsom prins genom en historia om det borgerliga kriget afsäga den
gren, på hvilken dynastien satt, kastade han sig in på de etruskiska och karthagiska
antikviteternas mera ofarliga område. Såsom kejsare tillgodogjorde han sig i ett tal
år 48 e. Kr. sin etruskiska lärdom med en hänvisning till Cselius Vivenna och Mästarna.
Dessa Claudii meddelanden hafva delvis återupplifvats i väggmålningar och inskrifter
i den etruskiska grafven i Vulci, som Francois upptäckte år 1857. I anledning af Caile
Vipinas tillfångatagande öfverfaller en etruskisk här under Mästarna Rom och Cneve
Tarchu Rumach, den romerske konungen Tarquinius. Det bestod således ingen
all-imän landsfred mellan etruskerna och det etruskiska Rom. För den romerska
befolk-fningens sammansättning är det af intresse, att den etruskiske konungen i Rom förde
\lett latinskt förnamn. Etruskerna blefvo mäktiga icke blott till lands utan äfven till
sjöss. När phokaierna från Mindre Asien, undflyende persiskt förtryck, öfvergåfvo sitt
hem och nedsatte sig på Corsica vid Alalia, drefvo de där det nobla sjöröfvaryrket
och blefvo besvärliga för etruskerna liksom för karthagerna. Då ingingo dessa
förbund mot phokaierna, och det kom till en sjödrabbning på Sardoiska hafvet omkr..
540 f. Kr. Trots sin seger ledo phokaierna sådana förluster, att de icke kunde hålla
sig kvar på Corsica utan begåfvo sig till Lucanien, där de grundlade Elea. Äfven
mot söder på halfön, mot Campanien framträngde etruskerna. Omkring 524 angrepo
de Kyme i Campanien i närheten af Neapel något norr om Kap Misenum, och när
de 474 till sjöss förnyade angreppet, slog dem Hieron från Syrakusa. Den gåfva, som
Hieron i egenskap af segrare sände till Olympia, finnes ännu i behåll och är en
kopparhjälm med grekisk inskrift i ålderdomliga verser.
j Ehuru etruskermakten här fann sin gräns, så är dock dess betydelse i det sjätte
lårhundradet f. Kr. omisskännelig. Rom är blott en bland många etruskiska stater.
Öfver den romerske konungens makt i sin stat lemnar oss ingen tradition någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
