Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett halft århundrade romersk adelsrepublik. - 7. Den romerska bonden och den nya staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning gentemot adeln i Rom tager sig uttryck i hans tredubbla konsulat, och
adeln tålde icke sådan öfverlägsenhet hos en ståndskamrat. I hvarje fall var det
fadeln, som störtat Spurius Cassius. Arfvet af hans inflytande tillföll icke en enskild
Iman utan en hel familj, nämligen den fabiska. Ty det år, då Spurius Cassius
undanröjdes, var redan en Fabius konsul.
Sju år höllo sig Fabierna i konsulatet (485-479), de uppvägde med sitt inflytande
den öfriga adelns. Icke sin undergång, men något, som närmade sig mot
tillintetgörelse, fann den fabiska ätten genom katastrofen vid Cremera. Därmed komma vi
till förnyade strider mot etruskerna, till begynnelsen"aFstriderna om Veji.
Ofvanom Aniomynmngen på vänstra Tiberstranden ligger FidfiDjg? gentemot
mynningen af Cremera, som kommer från Sydetrurien, från Veji. Fidenae kunde
glädja sig åt vejentiskt understöd, och så länge det åtnjöt detta, var det för romarne
oåtkomligt. Fabiernas företag afsåg att spränga förbindelsen mellan Fidenae och
Veji genom att besätta en i sin strategiska viktighet än i dag i ögonen fallande Ipille
vid Cremera, som är egnad att behärska vägen mellan Veji och Fidenae. Med sina
underhafvande, sina v klienter drogo Fabierna ut för att besätta höjden och funno
nästan alla sin dgd vid detta företag. För åratal försvinner namnet Fabius ur den
romerska historien.
Dessa årtiondens osäkerhet får en i ögonen fallande belysning därigenom, att
det en gång lyckades sabinen Appius Herdonius att tillfälligtvis genom öfverrumpling
bemäktiga sig Capitolium och borgen på Capitolium på höjden, där nu S;ta Maria
in Ära Coeli förekommer.
Äfven i det inre började småningom missnöje framträda. Den jordbesittande
adeln var ensam i besittning af politiska rättigheter, ensamt ur denna togos
republikens presidenter, blott den hade representanter i senaten, och dess ungdom gjorde
ännu alltjämt krigstjenst till häst i sex centurier. Enligt senare annalistik skulle
missnöjet hafva utbrutit redan 494 f. Kr. och ledt till en plebejernas utvandring till
det heliga berget. Då skulle adeln hafva gifvit efter och en öfverenskommelse
åväga-bragts. Menigheten vände tillbaka och konstituerade sig såsom en stat i staten år
E93 f. Kr. med egna ämbetsmän, fölktribunerna, i spetsen. Denna plebejiska
utvand-ing, som verkligen tillhör historien, inträffade år 287 f. Kr. och ledde till besättandet
f höjden Janiculum på högra Tiberstranden vid Porta S. Pancrazio, öfver S. Pietro
in Montorio. Enligt traditionens äldre form har folktribunatet i sin ursprunglighet
haft icke två utan fyra representanter, och denna förlägger dess uppkomst till år
1471 f. Kr. Till staden äro de fyra tribunerna inskränkta i sin verksamhet, och
Idärför äro de icke för sin uppkomst att skilja från stadens fyra tribus. Dessa tribus
äro lojtalaondjdiiiiigar, indelningen träffar icke människorna utan marken, och
män-4iriskorna tillhöra en tribus, blott såvidt de ega fast egendom. Upprättandet af de
fyra lokala tribus förlänade åt stadens icke patriciska invånare, såvidt de hade
jordegendom, vissa politiska rättigheter, i hvarje fall rättigheten till val af tribuner.
Efter de fyra tribus ordnas de i staden boende plebejernas valförsamlingar för
utseende af tribuner, de s. k. concilia plebis. Tribunerna erhöllo obetingad rätt till att
hjälpa och inskrida gentemot ämbetsmännen. Deras person var sakrosankt, ingen
fick förgripa sig på en tribun. Därför var deras personliga hjälp obetingadt verksam.
På det att de när som helst skulle kunna påkallas, fick ingen tribun lemna Rom,
och tribunens hus fick icke under natten hållas stängdt.
Folktribunatet gällde för inbegreppet af gammalromersk frihet, och det fyllde
ännu år 1347 e. Kr. fantasien hos den »siste tribunen», Cola di Rienzi. Men ännu
större framträder dess betydelse i den historiska utvecklingen. När Augustus blef
kejsare, grundade han kejsarens civila makt på folktribunatet. Detta är den
demokratiska olja, hvarmed kejsardömet smordes.
7. Den romerska bonden och den nya staten.
När etruskerna besatte Toscana, funno de där före sig en äldre
indogermansk-italisk befolkning. Denna drefvo de icke bort, utan de underkufvade den och gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
