- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
385

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den romerska bonden och den nya staten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN ROMERSKA BONDEN OCH DEN NYA STATEN. 385

Under det följande året, 438 f. Kr., inträffade en stor förändring i presidentskapets
förrn, i det att nu för första gången officerare ur hären, krigstribuner, ställdes i
spetsen för staten. De styrde i konsulernas ställe, de voro konsulartribuner. Hvarje
legion har sex tribuner, och hvarje gång väljas tre, fyra eller sex till republikens
presidenter, men aldrig fem, emedan i sådant fall med tolf månader på året en
regelbunden fördelning af månaderna ej blefve möjlig. Det var otvifvelaktigt någon
härens framgång, som förde dess officerare till statens främsta platser, och bland
krigs-tribunerna i den af bönder bestående classis funnos helt säkert redan plebejer. Om
numera år efter år skulle bestämmas, huruvida konsuler eller konsulartribuner skulle
väljas, så måste dock en skillnad hafva förefunnits i fråga om befogenheten.
Konsulatet torde hafva förblifvit förbehållet åt patricierna, men till konsulartribunatet
torde äfven plebejerna hafva erhållit passiv valrätt. Men det är en skillnad mellan
möjligheten att blifva väld och det verkliga valet. Till och med till den lägre
värdighet, som qusesturen innebar, skola plebejerna nått först från år 409 f. Kr. En
kritisk pröfning af konsulslistan visar också, att först från 399 f. Kr. plebejer faktiskt
valts till konsulartribuner och i denna form blifvit statens presidenter. Man begriper,
att de just då vunnit denna framgång: då pågick kriget mot etruskerna, mot Veji.

Till år 438 förlägger kritiken af konsulslistan konsulartribunatets upprättande.
Det sammanhänger, såsom man ser, på ett eller annat sätt med den omedelbart
föregångna orolighet, som framkallats af Spurius Mselius. Konsulslistan i nuvarande
form sätter visserligen de första konsulartribunerna till år 444 f. Kr., året efter Canuleji
lag, men det låter sig påvisa, att denna form icke är den ursprungliga.

Centurieförfattningen hvilar på beskattningen, och behöfde på grund af ändrade
egoförhållanden förnyas. Denna periodiska taxering öfvertogo år 435 f. Kr. de nytillsatta
taxeringsmännen, censorerna. Revisionen af beskattningen förutsätter mera arbete än
som säkert kan medhinnas på ett år. Men det var af intresse, att taxeringen
afslutades af samma personer, som påbörjat den. Då man emellertid ej ville frångå
presidentskapets afslutande med ämbetsåret, så öfverlemnade man revisionen af
beskattningslängderna icke åt de tjenstgörande konsulerna, utan man skapade i censuren en
särskild beskattningsmyndighet, som icke var bunden vid ämbetsåret utan fick
tjenstgöra längre. Maximitiden för detta ämbete bestämdes till aderton månader.
Censorerna afslutade sitt arbete med ett försoningsoffer, lustrum, och eftersom hvart
femte år ny beskattning verkställdes och nya censorer skulle tillsättas, så
betecknades en tid af fem år med benämningen lastrum. Till en mycket större betydelse
kom censuren senare, när tillsättandet af senatorer tillföll den. Detta skedde år 310
f. Kr. under Appius Claudius.

Krigen mot grannfolken, mot sequer och volsker, fortforo. Öfver aequerna hade
romarne vunnit en seger år 432 och togo från dem städerna Labici och Bola åren
418 och 414 f. Kr. I strid mot volskerna hade romarne segrat år 446 f. Kr.? och
kriget började på nytt år 407. Tre år senare skickade romarne kolonister till Velitrse
(nu Velletri), Härifrån har Octaviernas familj utgått, kejsar Augustus egde ännu
ett gods i närheten. Redan år 406 f. Kr. hade romarne på det volskiska området
trängt bortom udden vid Circeji, hvars ur hafvet uppstigande isolerade bergshöjd
man iakttager redan från Antium (Porto d’Anzio). Redan då uppnådde de volskernas,
aurunkernas och ausonernas gränser och eröfrade Anxur, som senare benämndes Tarracina.
Det genom Fabiernas olycksöde år 477 afbrutna kriget mot Fidenae upptogs ånyo
efter mer än 50 års förlopp år 426. Äfven nu fann Fidense understöd i Veji.
Vejenter-konungen, lar Tolumnius, deltog själf i striden, och den romerske rytterianföraren
Aulus Cornelius fråntog honom linnepansaret och vigde det bland spolia opima åt
Jupiter Feretrius i templet på Capitolium. Då räknades den från en fientlig
anförare vunna rustningen utan vidare såsom spolia opima, äfven om den romare, som
tog den, icke var högste befälhafvare. Under den följande tiden inskränkte teorien
till denne rättigheten att viga spolia opima, och det nya kejsardömet under Augustus
kunde därför icke tillstädja Lucius Crassus, som i egenskap af prokonsul i
Makedonien år 29 f. Kr. tagit rustningen af bastarnerhöfdingen Deldo, att vid
dedikationen beteckna denna såsom spolia opima, när han år 27 f. Kr. firade sin triumf.
Det var väl knappt en tillfällighet, att man nu hänvisade på lar Tolumnius och

Världshistoria L 49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free