Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Från Sydetruriens eröfring till underkufvandet af Latium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
392 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
maktens starka tillväxt torde redan långt förut gifvit latinerna åtskilligt att öfvertänka.
Omfamningen från Roms sida i norr, från Roms bundsförvanter i söder voro
förhållanden, som måste ingifva det latinska förbundet farhågor för dess eget bestånd.
Omkring midten af fjärde århundradet finna vi i Rom tydliga spår af en
omfattande handel öfver hafvet, jämte landtbruket förekomma nu sjöfart och handel.
Omkring år 400 f. Kr. hade Karthago kommit så vida, att det präglade mynt och
ett halft århundrade senare följde Rom detta exempel. Det romerska myntet går
icke i tiden tillbaka till decemvirerna utan är ett hundra år yngre. TilJ Aristoteles’
lärjunge, Theophrastos, hade underrättelse kommit om en romares sjöexpedition till
det etruskiska Corsica, men ön föreföll dem såsom en enda stor urskog, hvarför de
uppgåfvo sin afsikt att på den anlägga en stad. Sedan phokaiernas tid och sjöslaget
på det Tyrrhenska hafvet voro Karthagos och Etruriens handelsintressen förbundna,
handelsfördrag voro upprättade mellan karthager och etrusker. Äfven romarne slöto
nu vänskap med det till sjöss och i handel mäktiga Karthago. Vi besitta ännu i
grekisk öfversättning ordalydelsen af det första mellan Rom och Karthago afslutade
vänskaps- och handelsfördraget af år 348 f. Kr.
Fördraget förbjuder romarne färd mot väster bortom den »sköna udden» i närheten
af Karthago, ty handeln på det sydspanska Tartessos sökte Karthago monopolisera.
Libyen och Sardinien gåfvo karthagerna den romerske köpmannen fria och
garanterade till och med säljaren betalning af statsmedel, om affären afslutats med
tillkallande af skrifvare och härold. Inom sitt område på Sicilien likställde de fullständigt
romarne med sig själfva. Romarne, som genom detta fördrag skulle utestängas från
södra Spanien, försökte kringgå detta därigenom, att de icke längs afrikanska
kusten färdades till det förbjudna området, utan i stället kommo till Tartessos
norrifrån, öfver sydfranskt område. Det andra fördraget mellan Rom och Karthago af år
343 f. Kr. spärrade äfven denna väg för romarne. Äfven från handeln på Sardinien
och Libyen med undantag af Karthago, utestängas romarne. I själfva Karthago och
på det karthagiska Sicilien få de däremot drifva handel alldeles såsom Karthagos
egna borgare. Om nu detta andra fördrag uttryckligen förbjuder romarne att på
Sardinien och i Libyen grunda en ny stad, så torde detta hafva skett därför, att
romarne omedelbart förut synas hafva försökt anlägga en stad på det etruskiska
Corsica. Denna romerska expedition till Corsica måste alltså hafva inträffat mellan
åren 348 och 343 f. Kr.
De båda fördragen innehålla också bestämmelser beträffande Latium och äro
för oss oskattbara urkunder för belysningen af de romersk-latinska förhållandena under
åren omedelbart fore latinerkrigets utbrott. Det första fördraget eller fördraget af år
348 f. Kr. skyddar mot karthagerna, Ardea, Antium, Laurentum, Circeji och
Tarra-cina, hvilket de hade eröfrat år 406 f. Kr., äfvensom alla andra latinska orter, som voro
Rom underdåniga. Om händelsevis några latinska städer icke vore romarne
underdåniga, så skola karthagerna ändock afhålla sig från dem; men om de icke desto mindre
skulle taga en sådan stad, skola de öfverlemna densamma i oskadadt skick till
romarne. Man ser häraf, hurusom romarne redan 348 f. Kr. tvungit en del af Latium i
underdånighetsförhållande och huru de äro beredda att tvinga det ännu obetvungna.
Ännu mindre tilltalande interiörer blottas genom det andra fördraget eller fördraget af
år 343 f. Kr. Om karthagerna taga en latinsk stad, med hvilken romarne hafva ett
formligt fredsfördrag, men som i öfrigt förhåller sig själfständig gentemot Rom, så
skola karthagerna öfverlemna denna stad åt romarne. Hvad i staden är, skola de
behålla, äfven människorna, d. v. s. såsom slafvar, de få blott icke föra dem
till romerska hamnar, ty där får hvarje romare yrka .deras frigifning. Latinerna
i de Rom icke underdåniga latinerstäderna prisgifvas helt och hållet af romarne.
Taga karthagerna en sådan stad, så hafva de likaledes att utlemna staden till
romarne, men behålla egendom och slafvar utan villkor och hafva tillstånd att till och
med i romerska hamnar utbjuda de tagna såsom slafvar. Spända voro förhållandena
år 343 f. Kr. mellan romare och latiner. Vi behöfva icke flere ord: man stod
omedelbart före krigets utbrott.
Emellertid hade romarne fullbordat latinernas inneslutning. På andra sidan af
Tarracina, mellan volsker och campaner, i Liris’ (nu Garigliano) dal bodde ausonerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
