- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
393

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Från Sydetruriens eröfring till underkufvandet af Latium. - 9. Det stora samniterkriget och den nya romerska härordningen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aurunkerna af oskisk stam och med oskiskt språk. De hafva alltid varit en liten
stam, och namnet Ausonien såsom liktydigt med Italien är en djärf metafor af
augustiska tidehvarfvets diktkonst, men Ausoniens läge blef nu betydelsefullt.
Auso-nerna underkufvades år 345 af romarne, som därvid åtnjöto samniternas understöd
liksom vid volskernas fullständiga underkufvande åren 345 och 341 f. Kr. Därvid
togo samniterna för sin del öfre Liris med Fregelke och Sidicinum.
Romersk-kartha-giska fördraget af 343 visar oss den tidens Latium. Latium och Campanien sågo
sig hotade från Rom och från Samnium. Latiner och campaner ingingo då förbund
och öppnade krig år 340 f. Kr. Då börjades det stora latinska kriget. Konsuln Titus
Manlius segrade vid aurunkernas och campanernas gemensamma gräns vid Sinuessa,
år 338 var kriget slut och Latium kufvadt. Upplöst var det latinska förbund, som
på sin tid slutit ett foedus cequum med Spurius Cassius, i all synnerhet det, som hade
förnyats år 358. Detta förbund bibehöll numera endast den sakrala betydelsen i
latinerfesten på Albano-berget.

Hela det latinska förbundet hade på Spurii Cassii tid slutit förbund med Rom,
men detta förbund var nu upplöst och ersattes af Rom genom separatförbund med
de latinska menigheterna. Rom står nu i kretsens medelpunkt, och därifrån utgå
liksom radier till de latinska orterna. Commercium och connubium med Rom fingo
de behålla liksom också rätten att vid långvarig bosättning i Rom få den romerska
borgarrätten. Först år 268 f. Kr. förekom en inskränkning i den latinska rätten och
detta gentemot Ariminum: vid en öfverflyttning till Rom kunde endast den erhålla
romersk borgarrätt, som i den latinska menigheten hade beklädt ett ämbete eller
varit medlem af den rådplägande församlingen. När längre fram inflyttningen till
Rom hotade att göra de latinska orterna folktomma, knöts borgarrättens förvärfvande
ytterligare vid villkoret, att vid öfverflyttningen till Rom en fullvuxen son stannade
kvar. Detta skedde före år 177 f. Kr. Vi skola få se, af hvilka skäl i framtiden
iatiner och bundsförvanter allmänt eftersträfvade borgarrätten. När år 95 f. Kr. lex
Licinia Mucia af konsulerna L. Licinius Crassus och Q. Mucius Scsevola för
framtiden förvägrade latinerna förvärfvandet af denna borgarrätt, så blef följden den, att
bundsförvantskriget utbröt, hvilket tvang Rom till att uppgifva sin kortsynta egoism
och skänka hela Italien full medborgarrätt.

Under samma år 338 f. Kr. lågo grekerna under i kamp mot makedonierna
och latinerna mot romarne. I båda dessa fall segrade de underlägsne.
Förbindelsen med makedonierna öppnade för grekerna vägen till det af Alexander
underkuf-vade Österlandet, och den nära förbindelsen med romarne betydde för latinerna icke
blott frigörelse ur det odrägliga läge, i hvilket de befunno sig omkring 343, utan
öppnade för dem under romersk ledning en verksamhet utan gräns. Rom själft var
för länge sedan latiniseradt och först i förbund med den romerska statens makt har
latinska språket öfvervunnit dialekterna och de främmande språken i Italien och
åstadkommit ett enhetligt folk på halfön. Icke blott i öster utan äfven i väster
gifver de underlägsnes seger åt året 338 f. Kr. dess världshistoriska betydelse.

9. Det stora samniterkriget och den nya romerska härordningen.

Under de båda mansåldrar, som följde på latinerkrigets afslutning, underlade sig
romarne nedre Italien och Etrurien, och detta i vapenbrödraskap med latinerna.
Vapenbrödraskapet och gemensamt vunna framgångar bildade under de följande
sjuttio åren efter det latinska förbundets upplösning en fast enhet af romare och
Iatiner. Bortom Latium utsträckte romarne närmast sitt välde åt söder, och Etruriens
ingripande i striden har möjligen fördröjt men icke förhindrat det slutliga afgörandet,
utan snarare inledt äfven det norra mellersta Italiens anslutning till den nya italienska
stat, som bildade sig under Roms ledning.

Vid 340 f. Kr. hade södra Italien eller Storgrekland längesedan vunnit sin
ställning i världshistorien; den ställningen hade sin tyngdpunkt inom det andliga området.
Huru betydande de acheiska koloniernas åkerbruk än var, hur betydande det acheiska

Världshistoria I. 50

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free