Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Italiens eröfring och utjämning af ståndsstridigheterna i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ITALIENS ERÖFRING OCH UTJÄMNING AF STÅNDSSTRIDIGHETERNA I ROM. 403
Romerska kopparplattor med framställningar af Pegasus och en örn.
Originalen i Königl. Miinzkabinett i Berlin.
år af växlande lycka afgörandet ändtligen föll till romarnes förmån och bragte
fred år 290 f. Kr. Samnium inneslöts nu fullständigt af romerska fästningar,
Appiska vägen förlängdes och vid Adriatiska hafvet i Picenum anlades en
koloni, Hadria. Ett nytt infall af galler i Etrurien förde efter senonernas besegrande till
direkt ockupation af det senoniska området vid Adriatiska hafvet och till
anläggandet af den romerska borgarkolonien Sena Gallica (Sinigaglia). Förskräckta
genom senonernas fördrifvande, råkade de galliska bojerna i Bononia i
rörelse och förbundo sig med etruskerna, men blefvo år 284 f. Kr. besegrade
af romarne vid Vadimoniska sjön och slöto efter ett nytt nederlag fred med Rom
år 283 f. Kr. Gallerna höllo det för hopplöst att vidare kämpa mot romarne, och
i följd häraf vände de sig numera mot Balkanhalfön och visade sig framför
Ther-mopylerna och Delphi.
Under tiden hade i söder Lucaniens befolkning fortsatt sina plundringar emot
de grekiska städerna, men under det att romarne förut i detta afseende lemnat dem
fria händer, så länge Lucaniens vänskap var af värde gentemot samniterna, så
behöfde de numera icke taga denna hänsyn och gåfvo hjälp åt Thurioi emot lucaner
och bruttier. Konsul C. Fabricius Luscinus, »den enögde», slog år 282 f. Kr.
luca-nerna och besatte Thurioi. Äfven Kroton vid Laciniska udden och det
epizephyri-ska Lokroi upptogo romerskt besättningsmanskap, ja, romarne trängde fram ända till
Messinasundet. Rhegion fruktade en gång lucanerna, men sedan också Karthago,
och utbad sig därför romersk hjälp. Romarne inlade också en besättning i staden
under campanern Decius. Så hade Rom betvungit södra Italien eller bundit det vid
sina intressen. Tarentum ensamt återstod.
Tarentum, den mäktigaste handelsplatsen bland alla Italiens grekiska städer, såg
sig alltjämt utsatt för de italiska grannfolkens angrepp och fredade sig mot dem
genom legotrupper från moderlandet. Så hade tarentinerna under konung Filips
sista år kallat den spartanske konungen Archidamos till Italien och kort därefter
den epirotiske konungen Alexandros Molossiern, broder till Olympias, morbroder och
svåger till Alexander den Store, och omedelbart efter det stora samniterkriget togo
de den spartanske legotruppanföraren Kleonymos i tjenst emot Lucaniens
krigsmakt. Nu voro alla dessa stammar böjda under Roms lydnad, och i romarne hade
Tarentum fått en helt annan makt till granne. Om romarne åt tarentinerna
öfver-låtit i ett fördrag uteslutande herravälde öfver Tarentinska viken därigenom, att
de hade förbundit sig att icke med krigsskepp utsegla bortom Laciniska udden
söder om Kroton, så hade de kunnat afsluta ett fördrag med sådant innehåll blott
före den tid, då de hade några intressen att bevaka vid Adriatiska hafvet,
alltså före kolonisationen af Hadria och Sinigaglia. Senare hade de omöjligen kunnat
göra ett sådant medgifvande. Också synes det icke, som om de ens erinrat sig
detta fördrag, när de kränkte detsamma, ty eljes hade de vid sin färd utom den nyss
nämnda udden icke kastat ainkar just i Tarentums hamn. Tarentinernas afundsjuka,
pöbeln och demokratien föranledde därför en brytning med Rom, och eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
