Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Epigonerna i Asien och Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EPIGONERNA I ASIEN OCH EGYPTEN.
413
Pergamons Akropolis.
Efter fotografi af Sebah & Joaillier.
utsträckte sitt område till Idaberget och Lydien, och efter Eumenes hans kusin Attalos I,
en annan kusin till Philetairos, mellan åren 241 och 197 f. Kr. Pergamenernas såväl
som Seleukidernas uppgift var att skydda Mindre Asien mot kelterna. På den stora
seger, som Antiochos I vann öfver kelterna år 270 f. Kr., beror hans tillnamn Soter,
frälsaren, och Attalos antog konungatitel efter sin seger öfver kelterna, ty hvarken
Philetairos eller Eumenes hade burit konunganamnet.
Vid en ålder af omkring 25 år följde Antiochos II Theos år 261 f. Kr. sin fader,
hvars medregent han redan hade varit. Han var vida olik denne verksamme man
och älskade mera vinet än regentplikterna. Egypternas utbredning i Mindre Asien,
där Philadelphos redan understödt Eumenes i Pergamon mot Antiochos I Soter, höll
honom kvar i väster, och under tiden undandrog sig Östern honom. Hans faders
beskickningar hade gått ända till Indien, och Antiochos Soter hade mellan åren 280 och
276 f. Kr. sändt Daimachos till hofvet i Pataliputra, till konung Amitraghaia, en son till
konung Tjandra-gupta. Detta upphörde nu, om också Amitraghatas son, konung
Asoka, som öfvergått till Buddas religion, i sin sträfvan att lyckliggöra människor och
djur och drifva propaganda för sina idéer och syften underhöll de vidsträcktaste
förbindelser med de hellenistiska staterna, om hvilka förbindelser hans inskrifter än i dag
bära vittnesbörd. Äfven med Antiochos Theos trädde han af denna anledning i
förbindelse, och likaså med Ptolemaios Ppiladelphos, ja, med Antigonos Gonatas och
Alexandros af Epeiros, Pyrrhos’ son, och med Magas af Kyrene, en halfbroder till
Philadelphos. Antiochos Theos själf bekymrade sig icke om den fjärran Östern, och en
del af de öfre åt sig själf lemnade ståthållardörnena förskaffade sig oberoende.
Bak-triens satrap, Diodotos, upphäfde sig till själfständig konung i ett grekisk-baktriskt
rike, till hvilket äfven Sogdiana och Margiane hörde. Hans dynasti höll sig uppe ett
par årtionden, till dess Euthydemos af Magnesia störtade den. Mot honom kämpade
Antiochos III (208-206 f. Kr.). Under Antiochos Theos’ sista tid infaller också
grundläggandet af Arsakidernas parthiska välde. Detta utgick från en ringa början för att
slutligen uttränga Seleukiderna ur Iran och Mesopotamien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
