Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Rom och Karthago. Siciliens och Norditaliens eröfring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ROM OCH KARTHAGO. SICILIENS OCH NORDITALIENS ERÖFRING.
419
.*?iäÄs**f"."". «^;<i.’x \, ^ ^^^^^^^^^fes
-^..^
Ruiner af Concordias tempel i Agrigentum.
Efter fotografi af G. Sommer.
Denne Demetrios kommenderade nämligen den illyriska styrka som utgjorde
besättning på ön. Öfver Apollonia och Epidamnos drogo romarne vidare mot norr, medan
Teuta själf undkom. Följande året, 228 f. Kr., slöt hon fred, afträdde största delen
^f sitt område och förband sig att med icke mer än två och därtill obeväpnade
skepp färdas bortom Lissos, som ligger något sydligare än Scodra. Hvad Teuta
måste afträda, erhöll mestadels Demetrios på Pharos, medan ett antal grekiska
samhällen, Kerkyra, Apollonia och Epidamnos, trädde i förbund med romarne. Romarne
sökte nu för första gången förbindelse med aitolerna, acheerna, korintierna och
athenarne. Korintierna medgåfvo dem rätt att deltaga i de isthmiska spelen. Häri
låg ett erkännande, att romarne i grekernas ögon ej voro barbarer utan räknades
vara af grekiskt ursprung. Demetrios på Pharos hade kommit till makt och
inflytande genom romarne, men anslöt sig senare till Makedonien. När han seglade på
de grekiska farvattnen och härjade de grekiska öarne, sände romarne år 219 f. Kr.
emot honom konsuln L. Aemilius Paullus, som intog Pharos. Demetrios undkom
emellertid till den makedoniske konungen Philippos.
Äfven i norr hade romarne under tiden utvidgat sin maktställning. År 232 f.
Kr. beslöto de fördela det från senonerna år 285 tagna området bland romerska
kolonister, som därmed ryckte de fria gallerna betänkligt nära inpå lifvet. Böjer
från Bologna och insubrer från Milano rustade sig nu till strid och sände begäran
om hjälp till sina stamförvanter på andra sidan Alperna. År 225 f. Kr. uppträdde
på Poslätten en stark här af transalpinska gaisater. Romarne mobiliserade det italiska
förbundet, hvars härordning är oss bekant af den anledningen, att förteckningen
öfver de år 225 f. Kr. värnpliktige i Italien är bevarad i berättelsen angående detta
galliska krig. Vid Faesulse (Fiesole) blefvo romarne slagna, och gallerna inträngde
i Etrurien mot söder, men för att icke riskera sitt krigsbyte veko de för den
anryc-kande konsuln L. Aemilius Papus och drogo längs den etruskiska kusten åt norr.
På samma väg, men från norr, kom den andre konsuln, C. Atilius Regulus, dem till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
