Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Seleukider, Arsakider, Makkabeer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
438 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
i parthisk fångenskap. Mot den i följd af sitt förtryck allmänt hatade Demetrios II
hade en man af ringa härkomst lyckats uppsvinga sig till motkonung. Denne hette
Diodotos men kallade sig såsom konung Tryphon. Han kunde häfda sin ställning
gentemot Demetrios II och aflägsnades först efter dennes tillfångatagande genom
dennes broder Antiochos VII Sidetes.
Ännu alltjämt uppträdde inom Seleukidernas ätt begåfvade naturer, en Antiochos
Epiphanes, en Demetrios I. Antiochos Epiphanes gjorde till och med anspråk på
Egypten. Men han måste vika för romarne. Den efter Antiochos III:s fred med
romarne kroniska finansnöden sökte äfven han år 166 f. Kr. afhjälpa genom ett tåg
mot öster, han tänkte liksom hans fader på de rika templen i Elymais och
planerade plundring af Nanaias tempel, men elymerna hindrade honom från planens
utförande. Han dog år 164 f. Kr. i Persis. För sitt tillnamn Soter har Demetrios I
att tacka sin befrielse af Babylon från den milesiske Timarchos’ öfvervälde. Såsom
satrap i Medien gjorde han uppror mot Demetrios och blef år 161 af den mot
Demetrios afvogt stämda senaten i Rom erkänd såsom konung öfver Medien.
Timarchos gjorde eröfringar i riktning mot Mesopotamien och Babylonien, men blef redan
år 160 f. Kr. besegrad af Demetrios. Om redan dylika upprorsförsök hotade
Seleukidernas rike, så uppstod nu den allvarsammaste faran ur Orientens
återuppvak-nande och ur dess reaktion mot det grekiska väsendet. Denna reaktion se vi
framträda hos parther och judar.
Redan efter Antiochos III:s död hade partherna under Phriapitios utvidgat sitt
område genom eröfringar på bekostnad af mediskt land, men grundläggare!! af
par-thernas öfvermakt öfver Iran blef emellertid Mithradates den Store, d. v. s. Arsakes VI.
Redan fore år 160 f. Kr. utsträckte han på det grekiska rikets bekostnad i Baktrien
sitt område ända till indiska Kaukasus under strid mot den baktriske usurpatorn
Eukratidas, som hade undanträngt Demetrios, Euthydemos’ son från Magnesia. I
väster vann Mithradates Medien, från Demetrios II Nikators’ ståthållare tog han
Babylonien med hufvudstaden Seleukeia. På detta sätt förlorade Seleukiderna Österlandet.
Visserligen satte sig Demetrios II Nikator till motvärn och drog ut emot partherna
år 140 f. Kr. och slog dem också i början, men år 139 f. Kr blef han slagen och
tagen till fånga i Medien. Mithradates lät internera honom i Hyrkanien. Icke långt
därefter afled Mithradates den Store och efterträddes af sonen Phraates II. År 130
f. Kr. drog Antiochos VII Sidetes, en broder till den fångne Demetrios, till strid mot
denne Phraates efter att först i hemlandet hafva besegrat Tryphon. Han besegrade
partherna i tre drabbningar, återvann Babylon, Phraates ville sluta fred men Antiochos
ställde oantagliga fredsvillkor. Då lösgaf Phraates den fångne Demetrios II och lät
honom återvända hem för att utspela honom mot Antiochos, men Antiochos själf
besegrade han nu i strid, och Antiochos föll för egen hand för att icke lefvande falla
i fiendens händer. Antiochos VII Sidetes’ nederlag och död 129 f. Kr. gör epok i
den seleukidisk-parthiska historien. Ingen Seleukid har sedan angripit parthernas
land. Seleukiderna hade nu måst vika för den nya iranska stormakten, för partherriket.
Detta var ett hårdt slag för hellenismen i öster.
En Österlandets reaktion mot hellenismen gjorde sig gällande äfven på ett annat
håll, nämligen i Palestina, och denna reaktion utöfvar sin verkan intill denna dag.
Alltifrån Alexanders dagar har Palestina icke kunnat undandraga sig inverkan af
hellenismen. Grekiskan hade blifvit världsspråk och man kunde icke undvara
bekantskapen med denna. Men så länge Palestina stod under Egyptens öfverhöghet,
var endast föga att förspörja af en djupare ingripande hellenisering. Men
helleniserings-tendenserna uppenbarade sig, när under Antiochos III slaget vid Paneionberget löste
Palestina från beroendet af Egypten och förenade det med Seleukidernas rike. Mot
chasidim, de frommes parti, uppträdde nu de gammalmodiga grekvännerna, och i
början af Antiochos Epiphanes’ regering ville dessas hufvudman Jesus, som dock hellre
ville benämnas med det grekiska namnet lason, beröfva sin broder Onias III
öfverste-prästämbetet och den därmed följande makten. Han lyckades komma därhän tack
vare penningar och ett lifligt helleniseringsarbete, hvilket Epiphanes fann önskvärdt.
Onias sköts åt sidan, och lason utnämndes af Epiphanes till öfverstepräst. Den nye
öfversteprästen byggde nu i Jerusalem ett gymnasium till hvilket Jerusalems ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
