Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Seleukider, Arsakider, Makkabeer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfring var den blifvande folktribunen Tiberius Gracchus den, som först besteg de
fientliga murarne. Staden förstördes och dess område införlifvades med den
romerska staten såsom provinsen Afrika.
Ungefär i juli år 146 f. Kr. blef Karthago förstördt, Polybios var tillstädes. Snart
återvände han till Grekland; äfven Korints förstöring i september samma år har
han som ögonvittne skildrat.
Förhållandena i Makedonien hade emellertid fått ett nytt utseende därigenom,
att en pretendent, Andriskos, uppträdde och utgaf sig såsom son af Perseus. Han
fick framgång och besegrade romarne år 149 f. Kr. Först år 148 f. Kr. blef han
slagen vid Pydna af prsetorn Q. Caecilius Metellus. Nu togo romarne hela
Makedonien i egen förvaltning och förenade därmed Epeiros och den därtill gränsande
delen af Illyrien, så att provinsen Makedonien kom att sträcka sig från Egeiska hafvet
intill det Adriatiska. Efter det korintiska kriget betroddes Makedoniens ståthållare
äfven med uppsikten öfver Grekland.
Efter Aratos’ död blef Philopoimen det acheiska förbundets ledare. I historien
ter han sig i det förklarande ljus, som Polybios låter falla öfver hans gestalt. Men
hurudan var han i verkligheten? De i Lakonien af Kleomenes och Nabis frigifna
heiloterna blefvo år 189 f. Kr. af acheerna under Philopoimen befallda att före en
utsatt dag aftaga. De kvarblifne grepos och såldes såsom slafvar. De utgjorde 3,000
personer. Detta gjorde Philopoimen. Så såg den »siste greken» ut. Sin död fann
äfven han år 183 f. Kr: liksom Scipio och Hannibal. Messenierna hade affallit från
acheiska förbundet, och Philopoimen, som tågat ut emot dem, föll i deras händer.
De läto döda honom genom gift. Vid likbegängelsen bar den unge Polybios,
Lykortas’ son, grafurnan. Efter Philopoimens död blef Lykortas det acheiska
förbundets ledande statsman och var det ännu vid tiden för slaget vid Pydna.
Nödvändigheten att taga hänsyn till Rom kunde ingen realpolitiker misskänna,
men äfven den största makt synes ofta bunden och är urståndsatt att ingripa
öfverallt. Sådana tillfällen får äfven den svagare begagna. För en sådan politik från
acheiska förbundets sida har Lykortas gjort sig till målsman, medan mot honom
Kallikrates verkade för en obetingad underkastelse under Rom. De tusen, som
lemnats såsom gisslan, beröfvade förbundet dess sista krafter. För deras befrielse
ansträngde sig redan år 160 f. Kr. en acheisk beskickning, men den hade ingen
framgång. Först år 150 f. Kr. fingo de tillåtelse att vända hem, sedan äfven den gamle
Cato uppträdt i senaten till förmån för förslaget, därvid yttrande, att det
vore likgiltigt, om dessa acheiska gråhårsman blefvo begrafna af acheiska eller
romerska dödgräfvare. Så alldeles likgiltig var dock icke frågan om deras
hemvändande, ty efter sjuårig vistelse i landsflykt återvände dessa såsom gisslan
kvarhållna män med en känsla af intensiv förbittring. Bland de hemkomne fingo
icke de mera besinningsfull, såsom Polybios eller Stratios, inflytande, utan
fastmer valdes genast till förbundets strateg en fanatiker, Diaios. Denne och hans
likasinnade vän Kritolaos bragte det acheiska förbundet i fördärfvet. Man ville
frigöra sig från Rom och menade, att kriget mot Karthago skulle taga dess hela
kraft i anspråk. Mot senatens vilja och trots Metelli varning började strategen
Damokritos krig mot Sparta, och i följd af detta bestraffade senaten acheerna
därmed, att den lösgjorde framför allt Sparta, Korint och Argos från förbundet. Men inom
förbundsförsamlingen i Korint på sommaren år 147 f. Kr. underlät man att bevisa Roms
representanter sedvanlig aktning. Trots upprepad varning af Metellus var strategen
Kritolaos besluten att återupptaga kriget mot Sparta, men då uppdrogo romarne på
våren år 146 f. Kr. åt konsuln Lucius Mummius att föra kriget mot acheerna.
Kritolaos försvann från skådeplatsen, sedan han besegrats af Metellus, och Mummius besegrade
hans efterträdare Diaios i slaget vid Leukopetra vid Isthmos. Diaios beröfvade sig själf
lifvet och Korint intogs af Mummius, sannolikt i september år 146 f. Kr. Staden förstördes,
befolkningen såldes i träldom. Det acheiska förbundet upplöstes, och Polybios gjorde
sig nu förtjent om de grekiska förhållandenas nydaning. Såsom båda parternas
förtroendeman gjorde han sina landsmän likadana tjenster, som Hekataios i Miletos
på sin tid gjort efter hemstadens af Dareios kufvade resning. Makedoniens ståthållare
öfvertog uppsikten öfver Grekland. Först Gassar bildade en särskild provins Achaia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
