LEX AGILIA REPETUNDARUM - Lag från Gracchernas tid till skydd för prcmnsialerna mot utpressning. Förklaring till motstående plansch. De här afbildade styckena af en bronstafla offentliggjordes i Rom år 1521. Från det museum, som bär namn efter kardinal Pietro Bembo (f 1547), hamnade de efter mångahanda irrfärder i Neapels museum, där de ännu finnas. Reproduktioner finnas hos Ritschl, Priscae latinitatis monumentet epigraphica, och efter dem är vår bild gjord. Taflan innehåller en lex repetundarum från den romerska republikens dagar. Denna lag har af Mommsen rekonstruerats till sin sannolika urform och försetts med en klassisk kommentar (första gången i Corpus inscrip-tionum latinaram vol. 1; nu äfven i hans Gesammelte Schriften: Jaristische Schriften, band 1; sid. l o. f.). Mommsen har påvisat, att den bevarade lagen är lex Acilia af år 123 eller 122 f. Kr. och alltså tillhör Gracchernas tid. Brott mot lex repetundarum begå de romerska ämbetsmän, som draga nytta af sin myndighet för att på provinsialernas bekostnad bereda sig själfva ekonomiska förmåner. Den första lagen af detta slag utkom år 149 f. Kr. och kallades lex Calpurnia, emedan den föreslagits af L. Calpurnius Piso. Därmed upprättade han den första af de s. k. qucestiones, den första stående domstolen När G. Gracchus genom lex Sempronia öfverlemnade dessa domstolar åt riddarståndet, blef det nödvändigt att nydana formerna för rättegångsförfarandet i detta fall. Detta gjorde, på tillskyndan af G. Gracchus, folktribunen M. Acilius Glabrio med föreliggande lag, som äfven här i stället för senatorer som domare satte riddare.