Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Världshandel och ekonomisk utveckling efter de puniska krigen. Tiberii Gracchi jordreform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄRLDSHANDEL OCH EKONOMISK UTVECKLING. TIBERII GRACCHI JORDREFORM. 459
Då uppträdde Tiberius Gracchus för att rädda Italiens bondebefolkning; detta
var ett stort mål, för hvilket det var väl vardt att anstränga sig.
Tiberius Gracchus tillhörde själf de förnämsta kretsarne af den senatoriska
aristokratien. Hans moder Cornelia var dotter till den äldre Scipio Africanus, och hade
såsom änka gifvit korgen åt en egyptisk prins, som sedermera blef konung. Tiberii
syster var gift med sin kusin, Scipio den yngre. Det var statens nöd, som manade
denne medlem af den högsta aristokratien att uppträda mot sina ståndsbröder.
Senaten hade afböjt att själf gå i spetsen för reformen, därför gick Gracchus till
densamma utan senaten. Han lät välja sig till folktribun för att hjälpa på
lagstiftningens väg. Han tillträdde sitt ämbete den 10 december 134 f. Kr. och genomdref
såsom tribun sitt verk under år 133 f. Kr. Det hela var i sak och i form lagligt,
det var reform, icke revolution. Men det verkade djupt.
Staten i forntiden har ofta tillgripit kraftigt verkande medel. Med oinskränkt
fullmakt afskaffade Solon bysättningstvånget och upphäfde alla för tillfället gällande
inteckningar i fast jord genom att låta borttaga de gränsstenar, på hvilka hypoteken
voro offentligen angifna. Småbönderna på landet, som ständigt kommit i skuld hos
storgodsegaren och därigenom råkat i skuldträldom, blefvo utan vidare fria.
Grund-egarne, som redan förut hade ekonomiska svårigheter och nu dessutom förlorade
sina skuldslafvar, fingo själfva hjälp genom att, så otroligt det än låter, befrias från
skyldigheten att betala sina hypoteksskulder. Det rörliga kapitalet, som lånats ut
mot hypotek, fick visserligen ingen direkt godtgörelse; men dess framtida uppsving
skulle befordras genom öfvergången från peloponnesisk till eubeisk myntfot, hvilken
var den inom världsmarknaden gällande. Gracchus ingrep emellertid icke på långt
när så djupt som Solon. Han afsåg helt enkelt att genomföra den liciniska
åkerlagen, och denna lag var ingen historisk antikvitet, utan utfärdad så sent som år
196 f. Kr., och om denna lag öfverträddes, så veta vi genom den gamle Catos ord
af år 167, att de, som bröto mot den, gjorde detta med vett och vilja. Till och med
till det förhållandet, att denna öfverträdelse faktiskt lemnats obeifrad, tog Gracchus
hänsyn i den måttfullt hållna motiveringen till lagförslaget.
En fullständig verkställighet af den liciniska åkerlagen hade måst leda därhän,
att hvar och en måst utan vidare lemna det, som han innehade utöfver 500
plogland af statsdomänerna. Det af Gracchus framburna förslaget var betydligt mildare,
i det han för hvardera af två söner prisgaf ytterligare 250 plogland af statsjorden,
alltså tillsammans 1,000 plogland. Därigenom var det fullständiga genomförandet
af inskränkningen till 500 plogland uppskjutet till nästa generation och således
mildradt. Vidare fingo innehafvarne full eganderätt till dessa 1,000 plogland. I
alla händelser kommo nu stora arealer af statsjord till statens omedelbara
disposition och af dessa skulle nu skapas nya bondgårdar på 30 plogland hvar. Dessa
fingo icke försäljas men skulle betala en liten årlig afgäld, som hade karaktären af
en rekognitionsafgift. Formellt utlemnades alltså dessa bondgårdar såsom ärftligt
arrende utan fri eganderätt. Denna inskränkning hade tillkommit i afsikt att skydda
de nya bönderna genom att hindra, att deras jord än en gång komme genom köp
i kapitalisternas våld. På detta sätt sökte man tillförsäkra bönderna deras torfva.
Besittningstagande af statsjord skulle för framtiden icke mer tillåtas.
Det var att vänta, att detta lagförslag skulle vinna folkets bifall. För att
förebygga detta återstod för senaten intet annat än att söka förmå en af de tio
folktri-bunerna att inlägga gensaga mot förslaget, och den lyckades vinna M. Octavius för
detta inskridande. Förgäfves sökte Tiberius Gracchus förmå Octavius att afstå från
intercessionen och såg han sig därför tvungen att genom ett beslut af
folkförsamlingen få honom afsatt och en annan tribun vald i hans ställe. Nu gick åkerlagen
igenom utan svårighet, och till kommissarier för dess genomförande utvaldes
Tiberius Gracchus, hans yngre broder Gaius och hans svärfader Appius Claudius.
Sedan gamla tider har man påstått, att åkerlagen kommit till stånd blott med
tillhjälp af den olagliga och författningsvidriga afsättningen af tribunen Octavius
och att lagens revolutionära karaktär framgingo häraf. Ända in i nyaste tid har man
upprepat detta påstående, hvilket uteslutande hvilar på obekantskap med den
romerska statsrätten. I den äldre romerska republikens statsrätt var visserligen af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
