Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Världshandel och ekonomisk utveckling efter de puniska krigen. Tiberii Gracchi jordreform. - 21. Strid mellan lagstiftande makten och förvaltningen. Gaius Gracchus. Marius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sättning under ämbetstiden icke förutsedd, men tre år före Tiberii Gracchi tribunat
hade dock en sådan åtgärd företagits gentemot en prokonsul, nämligen emot den
spanske prokonsuln M. Aemilius Lepidus år 136 f. Kr. Octavii afsättning var alltså
icke det första fallet af ämbetets mistning genom afsättning, utan det andra fallet
af denna art och var sålunda grundadt på ett såsom författningsenligt erkändt
precedensfall. Giltigheten af den genom Octavii afsättning genomdrifna åkerlagen
har aldrig satts i fråga, men senaten hade en hållhake mot dess genomförande:
senaten kunde förvägra åkerdelningskommissionens ledamöter arvode. Men den
vägrade icke, den gaf istället till känna sin förargelse på ett småsinnadt sätt, i det
att man åt kommissionen, som bestod af tre män med senatorisk, furstlig rang och
bland dem en Claudius beviljade ett dagtraktamente af ungefär 90 öre i svenskt
mynt. Kommissionen gick nu till lagens genomförande, men stötte snart på
svårigheter, då det icke var lätt att i hvarje fall afgöra hvad som var privategendom
och hvad som var statsdomän. För att undanrödja dessa svårigheter lät Gracchus
votera en lag, som gaf kommissionen den nödiga domsrätten i tvistiga fall af detta
slag. När just nu konung Attalos III af Pergamon afled och romerska staten enligt
testamentet fick ärfva honom, lät Gracchus genom en tredje lag bestämma, att
penningarne, som erhöllos genom detta arf, skulle användas till inventarier åt de
nya bönderna.
För reformens vidare genomförande var det önskvärdt, att Tiberius Gracchus
finge förblifva tribun genom återval för år 132 f. Kr., men häremot stridde den
bestämmelsen, att man icke under ämbetstiden finge anmäla sig såsom sökande till
nytt mandat. Här begick Gracchus ett formfel. Han försummade att genom en lag
låta denna bestämmelse bortfalla, innan h,an anmälde sig såsom kandidat. För att
genomdrifva en dylik bestämmelse hade han tillräckligt stort inflytande och
odisputabel befogenhet. Så förekommo oroligheter vid tribunvalet, och, då konsuln P.
Mucius Scaevola, som innerst stod på Gracchi sida och gynnade hans sträfvanden,
icke var beredd att efter senatens önskan låta åt sig votera ett consultum ultimum
och därigenom öfvertaga diktatorisk makt och myndighet, ställde sig P. Cornelius Scipio
Nasica i spetsen för senatorerna, och dessa furstar trängde in på
folkförsamlingsplatsen beväpnade med knölpåkar och stolben. Tiberius Gracchus blef ihjälslagen
jämte trehundra af hans anhängare. I Rom började gatustridernas århundrade, och
senaten hade inledt det. Det kan sättas i fråga, om knölpåkar och stolben verkligen
voro verksamma vapen för att i längden upprätthålla senatens herravälde.
21. Strid mellan lagstiftande makten och förvaltningen. Gaius Gracchus. Marius.
Man förebrådde den döde Tiberius Gracchus, att han hade eftersträfvat
konungakronan, men detta hade aldrig fallit honom in. Däremot hafva hans efterföljare
gripit efter diademet. För Tiberius Gracchus hade det hela gått ut på den agrariska
reformen, hvilken han genomförde mot senaten, emedan senaten själf ej tog
ledningen. Men med G. Gracchus förhöll det sig på annat sätt. Han frågade
egentligen icke så mycket efter reformen, utan för honom blef hufvudsak striden mot
senaten, hvilken hade påtvingats brodern och som denne för sin del gärna undvikit.
Med medveten klarhet om målet har däremot Gaius beträdt en väg, som till sist
ledde till störtandet af senatens herravälde och införandet af kejsardömet.
Scipio låg i Spanien framför Numantia under krig, när Tiberii Gracchi död
inberättades till honom, och åter har han gifvit uttryck åt sin stämning genom
citat från Homeros. Alltigenom senator äfven gentemot sin svågers företag, utropade
han: »Måtte så falla enhvar, som med sådana gärningar umgås.» Men återkommen
till Rom och nogare underrättad, såg han dock saken i ett annat ljus och förklarade:
»Om Gracchus verkligen eftertraktat konungavärdighet, blef han med rätta dödad*.
Men från detta antagande utgick man, då man nu tog hämnd på Gracchi anhängare.
Trots allt blef dock åkerlagen beståndande och kommissionen i verksamhet. Gaius
Gracchus deltog i dennas arbeten allt framgent, men verksamheten förlamades
efter några år, då man år 129 f. Kr. på Scipios föranstaltande fråntog kommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
