Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Strid mellan lagstiftande makten och förvaltningen. Gaius Gracchus. Marius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
466 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
Martius år 118 f. Kr., båda såsom borgarkolonier. För öfrigt satt adelspartiet
nu fast i sadeln, men det led betänklig brist på framstående förmågor. Till det
högsta anseendet inom partiet hann nu M. Aemilius Scaurus, en man, som i hela sitt
lif aldrig haft en politisk tanke och hvars hela förtjenst bestod i hans värdiga yttre
uppträdande. Om hans yttre värdighet blott dolde hans inre tomhet, så var det så
mycket sämre, att han med sin Utvärtes korrekthet och med öfvertygelsens bröstton
åtminstone ganska länge kunde dölja sin brist på anständighet. Han var nämligen
icke ärligare än de andra, han var endast dyrare. Sådant var tillståndet inom
den senatoriska aristokratien vid tiden för det jugurthinska krigets början. Detta
krig komprometterade nobiliteten och lät Marius uppgå såsom en stjärna.
I Sallustius hafva vi ingen objektiv historiker, och hans skrift om det
jugurthinska kriget är ingen opartisk källskrift. Författaren är här partiman lika mycket
som i sin »Catilina», detta framgår redan af hans val af ämne. Anhängare af Caesar,
uppsöker han de tider, i hvilka optimaterna hafva blottställt sig. Men äfven om
Sallustius är tendentiös, tala ändock själfva fakta ett omisstydbart språk.
Efter Karthagos fall hade Masinissas numidiska rike utvidgats oerhördt. Det
sträckte sig från Mauretanien ända till gränserna af Kyrene och omslöt i söder
den romerska provinsen Afrikas område, åt hvilket det också gaf skydd mot
beduinerna. Landet stod under inflytande af punisk kultur, men öppnades genom
Masinissa äfven för grekiska kulturinflytelser. Sönernas och sonsönernas
gemensamma styrelse blef besvärlig, när år 118 f. Kr. den skicklige och äregirige
Jugurtha vid sidan af sina kusiner Adherbal och Hiempsal kom till makten
och i sin sträfvan efter ensamt välde öfver hela riket lät mörda Hiempsal och
bekrigade Adherbal, som flydde till Rom. Jugurtha kände romarne från
Nu-mantia, dit han fört numidiska hjälptrupper. Han kände deras fel och icke minst
deras svaghet gentemot penningars makt. Därför har han alltifrån början arbetat
med mutor och ansåg hela senaten vara fal, om den blott funne en köpare. Han
visste, att äfven senatskommissioner vore åtkomliga för betalning, blott med den
skillnaden, att ärbarheten och värdigheten hos en Scaurus kostade mer penningar. Så
hade nyligen en dylik kommission delat Numidien mellan honom och Adherbal, och
två ytterligare kommissioner hade intet gjort för att skydda Adherbal. Jugurtha
belägrade honom i Cirta och lät efter belägringens slut afrätta honom år 112 f. Kr.
Men vid Cirtas fall hade äfven italiker, som där drefvo handel, funnit döden, och
när nu det romerska folkpartiet under ledning af tribunen C. Memmius tog saken
om hand, följde år 111 f. Kr. krigsförklaring mot Jugurtha, men konsuln och hans
legat Scaurus läto Jugurtha köpa fred. För att bevisa nobilitetens skuld utverkade
folkpartiets män, att Jugurtha under lejd instämdes till Rom, men här visste man
att förhindra honom att göra uttalanden. Nu trodde han, att han kunde tillåta
sig allt, och lät i själfva Rom mörda en eventuell medtäflare, kusinen Massiva.
Därpå blef slutligen den ingångna freden förkastad och Jugurtha utvisad, men äfven
under år 110 f. Kr. låg krigföringen i händerna på en för mutor tillgänglig konsul.
I kommissionen för undersökningen, om mutor bjudits och mottagits, lyckades det
Scaurus själf att få plats, men icke ens hans fintlighet lyckades förhindra en hel
rad välgrundade fällande domar. Emellertid fick en bättre förmåga, konsul Q.
Caecilius Metellus, hand om krigföringen år 109 f. Kr. Han insåg på förhand,
att ett godt slut vore möjligt endast, om han lyckades bemäktiga sig Jugurthas
person. Men detta lyckades icke för honom själf, utan först för hans
efterträdare C. Marius, hvars underbefälhafvare L. Cornelius Sulla iick den till sin
svärfader, konung Bocchus af Mauretanien, afvikne Jugurtha i sitt väld och förde honom
fängslad till det romerska lägret. På första dagen af sitt andra konsulat, den l
januari 104 f. Kr., drog Marius i triumf in i Rom, och Jugurtha, som var med i
triumftåget, stryptes sedan i fängelset.
Marius härstammade från Arpinum i volskernas land. Under Scipio hade han
gjort tjenst framför Numantia och hade blifvit qusestor, folktribun och praetor.
Härstammande från en ringa familj, hade han emellertid fått sin hustru från ett
högadligt hus, det juliska. Adelspartiet, som hade låtit honom stiga så högt, hade
handlat klokt genom att ej undanhålla honom konsulatet, men Metellus uppträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
