Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Sulla och reaktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SULLA OCH REAKTIONEN.
473
kastats i fängelse. En cimbrisk slaf sändes att döda honom, men skrämdes af hans
fråga: »Vågar du döda C. Marius?» Sulpiciska lagen om de nya medborgarnes lika
rösträtt förkastades af Sulla. Då äfven denna gång liksom förut på Gracchernas tid
agitationen genom tribunernas laggifningsrätt hade blifvit farlig, så vände sig Sulla
nu emot denna. Redan vid ^^^^
detta första uppträdande i .^ÉlllMÉ^^ bejiska folkförsamlingarnes
den inre politiken faller den beslut, plebiscita, ingen stad-
radikala karaktären i hans fästelse af senaten för att
reaktion i dagen, ty denna blifva gällande lag, utan de
reaktion viker ej tillbaka för stodo genast likaberättigade
någon ytterlighet, skyr icke vid sidan af hela folkets, i
att gå århundraden tillbaka, de patricisk-plebejiska folk-
men går aldrig vid sidan af församlingarne gemensamt
målet, utan finner medel, som stiftade lagar. Nu gjorde Sulla
verka säkert. Icke heller nu tribunernas rätt att föreslå
drog han i betänkande att ^5jJg|ppP^ plebiscita beroende på ett
återföra ett rättstillstånd, som senatens förutgående god-
för 200 år tillbaka hade af- Gemma med porträtt af kännande. Därmed var hvarje
skaffats. Alltifrån lagen af konung Mithradates. politik från tribunernas sida
287 f. Kr. behöfde de ple- orig.iEremitagetiS:tPetersburg. förlamad, om den gick i en
annan riktning än senatens
aristokratiska politik. Hela den lagstiftande maktens långa kamp mot senaten
alltifrån Gracchernas tid och all därmed förorsakad oro i staten hade varit en
omöjlighet med en sådan lag. Sullas medel var det enklast möjliga, men det verkade
ofelbart. Redan här träder hans tankeskärpa i dagen. I början af år 87 f. Kr.
gick Sulla öfver till Grekland. Rom och Italien voro nu närmast öfverlemnade åt
sig själfva, men afgörandets tärningar föllo under kriget mot Mithradates.
Till konsuler för år 87 f. Kr. voro valda optimaten Cn. Octavius och L. Cornelius
Cinna, demokrat och anhängare af Marius. Den genom Sulla upphäfda lagen
angående de nya borgarnes rösträtt, folktribunen Sulpicii Rufi lag, upptogs nu
af konsuln Cinna, som dessutom föreslog, att Marius skulle återkallas, hvilket senare
förslag dock gjordes om intet genom den andre konsulns gensaga. När så Cinnas
anhängare började våldsamheter, jagade Octavius honom ur staden och lät afsätta
honom från konsulatet. Den krigshär, som prokonsuln Cn. Pompejus Strabo,
konsul för år 89 f. Kr.,
hade under sitt befäl
i öfre Italien, ryckte
fram och ställde sig
till Octavii förfogande.
Men för Cinna
lyckades det att för sig vinna
de ännu i Campanien
stående trupperna, och
under tiden hade också
Marius återvändt från
Afrika och landstigit
i Etrurien. Tusentals
man strömmade till
honom, och Cinna och
Marius förenade sina
trupper. De drogo
mot Rom och lägrade
sig på höjden af
Jani-culum. Octavius och
Strabo besegrade dem
visserligen, men i
seg-rarnes krigshär utbröt
Världshistoria I.
Eupatoristernas vas, gåfva af konung
Mithradates.
Originalet i Kapitolinska museet i Rom.
pesten, och i den
bortrycktes Strabo. Nu
ryckte Cinna in i Rom,
men Marius lät först
formligen genom
folkbeslut återkalla sig ur
landsflykten, innan
äfven han drog in.
Hans begär efter
hämnd var ohejdadt,
och under fem hela
dygn pågick ett
mördande utan like i
hufvudstaden. Ett bland
de första offren var
konsul Octavius; äfven
talaren M. Antonius
och Q. Lutatius
Ca-tulus, cimbrernas
besegrare, funno sin
undergång. Sullas lag
angående tribuner och
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
