Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Sulla och reaktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
474 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
plebiscita förklarades upphäfd, han själf förklarades fågelfri. I Rom, i Italien, i riket
bjödo och befallde nu Cinna och Marius, utom de områden, som Mithradates hade
besatt och i hvilka Sulla förde krig.
År 86 f. Kr. uppnådde Marius såsom Cinnas ämbetsbroder än en gång konsulatet.
Sålunda hade ändock den profetia gått i uppfyllelse, som lofvat honom ett sjunde
konsulat. Fem gånger hade han varit konsul såsom den firade folkhjälten och
Italiens räddare, men hans sjätte konsulat hade politiskt och moraliskt begraft
honom. Tolf långa år af förakt hade han burit, när Sulla förklarade honom fågelfri
och just därigenom åter upphöjde honom. Nu ändtligen motsåg han uppfyllelsen
af det, som han så länge hade så längtansfullt afvaktat. Men i hvilken
sinnesförfattning upplefde han sina önskningars uppfyllelse! Hans enda tanke var hämnd.
Vanvettigt raseri lemnade honom hvarken dag eller natt någon rö, han sökte att
bedöfva sig i ruset. Efter knappt en veckas förlopp af det sjunde konsulatsåret
insjuknade han i feber och afled den 13 januari år 86 f. Kr. Ingen beklagade hans död.
Tre års tid höll sig det marianska partiet, Cinna och Carbo, vid makten utan
egentligt motstånd men tanklöst och dådlöst. Icke ens den trängande uppgiften att
inordna de nya borgarne fann sin lösning, först efter mordet på Cinna blefvo de nya
borgarne definitivt likställda med de gamla i afseende på rösträtten. Redan hotade
Sullas återkomst från öster. I början af år 84 f. Kr. hade Cinna velat inskeppa
sig med sin krigshär i Ancona för att i Sullas ställe föra kriget, men då ihjälslogo
honom hans upproriska soldater. På våren år 83 f. Kr. återvände Sulla verkligen
till Italien och landade i Brundisium. Nu började reaktionen.
Kriget mot Mithradates hade han fört i Grekland. Han belägrade Athen, som
försvarades genom Mithradates’ fältherre Archelaos och den epikureiske filosofen Aristion,
som under Archelaos’ beskydd uppsvingat sig till envåldshärskare i Athen. Våren 86
f. Kr. föll Athen och plundrades. Särskildt har aldrig Peiraieus någonsin efteråt hemtat
sig från den då lidna förödelsen. Ännu samma år segrade Sulla öfver Archelaos i
Boiotien, vid Chaironeia och vid Orchomenos. Han förde kriget utan att bekymra
sig om regeringen i Rom. Tanken att öfvertaga krigföringen mot Mithradates hade
förföljt Marius ända in i hans sista dagars feberdrömmar. I stället för Marius hade
L. Valerius Flaccus trädt såsom konsul. Betrodd med kommandot emot Mithradates
gick han mot öster, och under honom hans legat Fimbria. Han hade dragit genom
Thessalien, hade återvunnit Makedonien och hade öfvergått till Asien, då han där
mördades på anstiftan af Fimbria, som nu öfvertog befälet. När sedan Sulla från
Grekland, öfvergått till Asien, vände han sig emot Fimbrias här. Då öfvergafs Fimbria
af sina soldater och tog sig själf af daga. Sulla öfvertog hans krigsfolk. En personlig
sammankomst mellan Sulla och konung Mithradates i Dardanos inom landskapet Troas
ledde till fred år 85 f. Kr. Sulla afslöt denna fred med en viss brådska för att vinna
fria händer för sin återfärd till Italien och tillrustningarne för densamma.
När han våren 83 f. Kr. landsteg i Italien, var han närmast besluten att icke på
förhand reta mot sig de nya borgarne, och därför erkände han deras rösträtt inom
samtliga 35 tribus. Från Brundisium drog han mot Campanien och slog där en del
af regeringens här. Bland dem, som nu anslöto sig till honom, befann sig äfven den
unge Cn. Pompejus, son af Pompejus Strabo. Ar 82 f. Kr. besegrade Sulla vid
Sacriportus i Latium en adoptivson till Marius, konsuln C. Marius, och när
samni-terna togo parti för marianerna och ryckte mot Rom, öfvervann han dem i en skarp
strid vid Porta Collina. Härmed var han obestridt herre öfver Italien.
Efter hans intåg i Rom började ett mördande, som i intet stod efter marianernas af
år 87 f. Kr. Motpartiet skulle ruineras genom proskriptioner. Fågelfri var hvar och
en, hvars namn stod på listan; hans egendom indrogs, och hans efterkommande
beröfvades rättigheten att innehafva ämbeten. Proskriptionerna träffade mest
riddar-ståndet. För att nydana staten genom en författning lät Sulla hösten 82 f. Kr.
utnämna sig till diktator.
Diktaturen egde ännu bestånd i Rom till namnet, om den också kommit ur bruk
efter kriget med Hannibal. Vid detta gamla ämbetes namn ville Sulla anknyta sitt
verk, men han hällde därmed nytt vin i ett gammalt käril. Den gamla diktaturen
hade varit ett återvändande till konungadömet på bestämd tid, på högst ett halft år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
