Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Triumviratet och Egyptens fall, Augusti seger och den romerska republikens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRIUMVIRATET O. EGYPTENS FALL, AUGUSTI SEGER O. ROMERSKA REPUBLIKENS SLUT. 497
Romerska skepp. Väggmålning från Pompeji. Efter fotografi.
ett alltför starkt tryck på Italien. Lepidus måste afstå från Spanien och
Narbonen-sis men fick af Octavianus Afrika i stället. Narbonensis tillföll Antonius, som
alltså disponerade hela Gallien på andra sidan Alperna. Octavianus, som afstått
Afrika åt Lepidus och tagit Sicilien från Sextus Pompejus, erhöll Spanien.
Om Philippifördraget ännu icke tagit Orienten med i räkningen, så funno ändock
i verkligheten Antonius sin verksamhet förlagd till Österlandet, Octavianus till
Västerlandet, och Lepidus såg sig redan då utesluten från den stora politiken.
I Italien kom det år 41 f. Kr., då L. Antonius, triumvirens broder, var
konsul, till svårigheter och strid. Det var frågan om veteranernas försörjning
genom landutdelning i Italien, och de i sammanhang därmed oundvikliga oroligheterna
- dessa hotade denna gång skalden Vergilius - stegrades därigenom att Octavianus
fick emot sig L. Antonius samt sin egen svärmoder Fulvia, gemål till Antonius och
moder till Clodia. Äktenskapet med Clodia hade Octavianus redan då låtit Upplösa.
Det kom till krig. L. Antonius blef innestängd i Perusia och måste kapitulera i
mars år 40 f. Kr. Från denna belägring har man i behåll blykulor för slungor,
blykulor med groft soldatskämt till inskrifter. Den spänning, som i anledning af
detta krig måste inträda mellan Octavianus och M. Antonius, minskades icke däraf,
att Antonius under tiden skaffat sig en fast ställning i Orienten och Octavianus i stället
hade bemäktigat sig Gallia Transalpina. När M. Antonius kom till Italien och
Octavianus för honom tillslöt Brundisium, utbröt öppen tvist, men dess utjämnande
underlättades genom Fulvias under tiden inträffade död och i Brundisium slöts
ett fördrag i september år 40 f. Kr. Genom detta öfverlemnades Östern åt Antonius,
västra Europa jämte Illyricum öfvertogs af Octavianus. Antonius förmälde sig nu
med Octavia, syster till Octavianus.
Srcilien var i händerna på Sextus Pompejus, som år 40 f. Kr. fråntog Octavianus
jämväl Sardinien. Då han därtill såsom herre öfver hafvet afskar
spannmålstillförseln till Rom, såg sig Octavianus nödgad till en öfverenskommelse med honom.
År 39 f. Kr. upptogo Antonius och Octavianus genom ett fördrag i Puteoli S. Pompejus
i sitt förbund. Utom Sicilien och Sardinien erhöll han också Peloponnesos. På detta
sätt en sannskyldig konung på haf och öar, åtog han sig omsorgen om
hufvudstadens proviantering genom spannmålstillförsel. Men freden mellan Octavianus och
Pompejus blef kortvarig: när en Pompeji amiral förrådde Sardinien åt
Octavianus, gick denne med in på förräderiet. Äfven upplöste Octavianus sitt äktenskap
med Scribonia, en anförvant till Pompejus. Denna Scribonia hade år 39 f. Kr. födt
honom dottern Julia. Äktenskapet hade ingåtts år 40 f. Kr. Men att öfvervinna
Pompejus var icke möjligt för Octavianus, därest icke Antonius understödde honom
med sin flotta. Som Antonius å sin sida behöfde för sitt parthiska krig Octaviani legioner,
så offrade han i fördraget i Tarentum år 37 f. Kr. S. Pompejus åt Octavianus. Äfven
Lepidus .understödde Octavianus i det siciliska kriget, Pompejus besegrades vid Mylae
och särskildt afgörande vid Naulochos år 36 f. Kr. Från Sicilien begaf han sig till
Mindre Asien, där han följande året dog.
Världshistoria I. . 6,’J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
