Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Triumviratet och Egyptens fall, Augusti seger och den romerska republikens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRIUMVIRATET O. EGYPTENS FALL, AUGUSTI SEGER O. ROMERSKA REPUBLIKENS SLUT. 501
åtnöjdes med andra platsen, men den kräfde han också. Han underordnade sig
Augustus, men också blott honom. Han förblef hela sitt lif igenom rikets svärd, och
det motsvarade hans bragder och förtjenster, att han under de sista åren af sitt lif,
18-12 f. Kr., såsom medregent stod vid kejsarens sida såsom en andre kejsare.
Efter Actium lät Octavianus i Italien ärendena skötas af Agrippa och Msecenas,
medan han själf företog en färd till Grekland och Asien. När han på Samos erhöll
underrättelse om ett uppror bland veteranerna i Italien, tog han med rätta denna så
allvarligt, att han
genast återvände till
Italien, tillfredsställde
veteranerna och bragte
dem till lugn. Därpå
for han tillbaka till
Asien och drog öfver
Syrien till Egypten.
Antonius och
Kleopatra hade under tiden
farit till Peloponnesos
och återvändt till
Egypten,Kleopatra
direkt, men Antonius
öfver Kyrene. Hos
Kleopatra uppspirade
redan planen att
frigöra sig från Antonius
och vinna Octavianus,
och för detta ändamål
sökte hön komma i
förbindelse med denne
genom tre
beskickningar, af hvilka den
andra och tredje
utgingo gemensamt från
henne och Antonius.
Dessutom förrådde
hon gränsfästningen
Pelusion åt
Octavianus. Genom ett
budskap, att hon tagit sig
själf afdaga, föranledde
hon Antonius till
själfmord, men hon
missräknade sig med
afseende på Octavianus.
Denne var visserligen
ickeokänsligförkvinn-
Agrippas staty.
Originalet i Venedig. Efter Bernoulli, Römische
Ikonographie, F. Bruckmann A. G.
lig skönhet, och
genom sina 32 år var
han knappt skyddad
mot den, trots hennes
39 år, bedårande
kvinnan, men han var väl
skyddad genom det
han ville, genom
fasthet i vilja och planer.
Efter sin
sammankomst med Octavianus
förstod Kleopatra hvad
som väntade henne.
Frivilligt gick hon ur
lifvet, såvida hon icke
hemligen röjdes ur
vägen. Äfven hennes
och den store Caesars
son, Csesarion,
dödades. Octavianus gjorde
anspråk på Egypten i
egenskap af
Ptolemeer-nas rättsinnehafvare,
såsom landetsabsolute
härskare, blott med
det undantaget, att han
af hänsyn till romersk
åskådning icke antog
konungatitel. Egypten
blef icke en romersk
provins utan förenades
med riket genom en
realunion, det fick en
sådan ställning till
Rom, som tills
nyligen Finlands varit i
förhållande till
Ryssland. Den l sextilis
år 30 f. Kr. drog han
denna månad namnet augusti
in i Alexandria, och därför gaf senaten längre fram
efter kejsaren.
Öfver Asien och Grekland återvände Octavianus till Rom under sommaren år 29
f. Kr. Han triumferade i tre dagar öfver Illyrien, i följd af segern öfver Antonius
och Kleopatra vid Actium, och öfver Alexandria. Därpå började han förbereda statens
nydaning. Han hade låtit varna sig af den store Caesars missgrepp och tänkte icke
på en politisk utrangering af senaten, utan han räknade fortfarande med denna af
rikets storgodsbesittare bestående aristokrati och dess ännu stora makt. Därför
afslöt han en kompromiss och delade makten med senaten. Delningen var i främsta
rummet lokal, en delning af provinserna. Alla provinser med militär tillföllo honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
